Vårt barn vill tillbaka

Jag sa att jag skulle flytta till mormor när jag var barn!
 Nästan alla barn säger något sånt och menar kanske inte något mer än att det känner sig motarbetat. Att barnet i fråga sa att det ville tillbaka kanske inte är lika laddat för barnet som för er. Bekräfta känslan över att vilja flytta, fråga om barnet är argt över något. Och sen på tu men hand under lek kan du fråga om vad barnet tänker på när barnet tänker på Kina. Om barnet längtar tillbaka, fråga vad som bra och dåligt utan att styra låt bara barnet få berätta och att ni är trygga med vad det än säger.

Även om man vet att barn kommer att säga det klassiska, du är inte min mamma mm så kan man säkert bli paff och svarslös första gången. Och känna en hel del man inte tänkt sig. Så tänk igenom lite i förväg utifall det kommer mera. Välkomna att barnet törs uttrycka känslorna, fantasierna. Det kommer säkert att gå bättre nästa gång.

Att dra in fredagsmys är hårt tycker jag. Fredagsmys är en rättighet om man infört det, något som stärker familjen och då ska man ha det oavsett hur illa vem som helst i familjen skött sig. Likaså ska barn ha julklappar, lördagsgodis mm oavsett och aldrig hot om att dra in vid dåligt beteende. Jag tror inte att barn kan skilja på ovillkorlig kärlek och de vanor, fördelar som gör en familj. Och absolut inte adopterade barn - att man inte är värd lördagsgodis om man varit dum i veckan. 

Dåligt beteende försöker jag avstyra genom att avleda, bära bort, dra in bonusar. Exempel om det barkar åt fanders med tandborstningen fråga - vill du att jag läser en eller två böcker ikväll? två blir nästan alltid svaret och barnet skärper sig. För att en saga har men alltid rätt till det vet barnet, det är vår nattningsritual, den ändrar vi aldrig på. Men det är inte perfekt hos oss, inte hos nån.

Bra att du berättar!  

S¨här står det längst ner i din ts: "Har ni fått höra något sådant och hur har ni reagerat? Jag hoppas att vi inte få höra något sådant igen..."

"Aldrig skrivit" .....  ???

Det är väl ganska naturligt att önska att man slipper höra något sådant igen?

Det behöver inte betyda att man är omedveten om att det kan hända igen.

jag har haft flera utbrott hemma och sagt det ena och andra om mitt hemland....
både som liten och stor.....

sånt här tror jag går i vågor igenom livet....

 

Men nu blir det snurrigt!??
I inlägg #9  "skäller" du på mig för att jag citerat din ts; "Jag tycker du är oerhört tråkigt att du skriver att jag hoppas slippa höra något sådant igen. Det har jag aldrig skrivit och aldrig påstått."
 

Min TS? Jag är inte TS?

Och ännu snurrigare blev det ....

Min lillasyster har hävt ur sig såna grejer vid flertalet tillfällen. Tror inte hon förstår innebörden i det hon säger. För henne är det väl mer ett sätt att vara elak mot föräldrarna.

MIna barn har aldrig sagt just så, men äldste sonen sa vid något tillfälle i tonåren efter en konflikt att vi inte var hans riktiga föräldrar så vi skulle hålla käften. Varpå vi svarade att vi var visst hans riktiga föräldrar och att det inte var aktuellt för oss att hålla tyst.

Kompisars yngsta dotter sa en gång ilsket när hon var liten att hon skulle åka tillbaka till sitt födelseland. Det äldre syskonet (också adopterat) svarade henne direkt (och ilsket) "Javisst, åk du. Vi kan köra dig till flygplatsen". Absolut inte så lämpligt, men syskonen var osams. Hur som helst, den lilla sa aldrig så igen.  Med detta vill jag inte att du ska tro att jag tycker det är lämpligt att bemöta barnet på det sättet. Det var mer en historia om hur det kan vara. Barn säger så ibland när de är arga. Det behöver inte betyda så mycket. Båda dessa barn är idag vuxna, och det har gått hur bra som helst för dem. Men jag minns föräldrarnas oro efter detta bråk mellan barnen.

Hej

jag känner igen mig i min dotter som är adopterad.  När man inte får som man vill. Så säger de sådana saker för att  såra en då får jag kanske som jag vill till slut för inombords såra det kanske en för stunden.. Men i själva verket så börjar de känna sig trygga. Min dotter har mycket utbrott då och då. , men det är trygghet. Eftersom de har kanske många seperationer bakom sig. Så testar de hela tiden. Min dotter har även sagt , att hon vill tillbaka. Men det är språket att hon förstår inte riktigt vad det betyder. utan det kan betyda att hon vill se om de andra barnen på barnhemmet är kvar. Inte bo utan se säger hon.  Sedan åka hem. Det är mycket som rör sig i deras huvuden. 

Vi pratar mycket om att lyssna. Min dotter kan vara mycket tuff i munnen ska göra som hon vill. o bestämma. Men det är så att lyssnar man inte o så får man inte göra roliga saker , Man måste markera som förälder också att det inte är ok. Detta har vi fått ifrån BUP.
Som Bup säger att dessa barn har lärt sig att överleva de är ledare, så sa de till oss.