Adoption, en klassfråga
Vissa har ekonomiska möjligheter till att lägga ut stora pengar på att få hem ett barn, andra har inte. Är det rätt att ekonomi styr möjligheter till adoption?
Vissa har ekonomiska möjligheter till att lägga ut stora pengar på att få hem ett barn, andra har inte. Är det rätt att ekonomi styr möjligheter till adoption?
Någon måste ju betala för kalaset. Det är en dyr process att adoptera, i synnerhet om man gör det från mer avlägsna länder i asien/afrika. Det är ju inte som att man köper en unge, utan det är reella omständigheter som kostar pengar. Möjligen kan jag tycka att vi borde arbeta för att de juridiska processerna i Sverige ska vara mer kostnadseffektiva, men jag tycker inte att samhället ska betala för att låta familjer adoptera barn från andra länder.
En förlossning kostar lika. Inte betalar man själv för det heller.
En enskild förlossning kostar bara en bråkdel av vad en adoptionsprocess gör. Och jag ser hellre att skattepengar går till sjukvård av alla de slag i Sverige, än till juridik och byråkrati i landet X.
(Men ja, självklart gör det adoption till en klassfråga. Jag anser inte att rätten till barn är en av de grundläggande rättigheterna i Sverige, så för min del får det gärna vara så.)
Det är inte bara adoptioner som kostar, även fertilitetsbehandlingar kostar pengar. Klart det är orättvist, men samtidigt är det inte en mänsklig rättighet att skaffa barn.
Finns mycket som inte är en egentlig mänskligrättighet. Så som bli 'smal'opererad men det blir folk ändå.
Jag tycker att det i högsta grad är en klassfråga.
Ja barn kostar och visst alla har olika förutsättningar oavsett vad det gäller men mig veterligt finns det bara en adoptionsorganisation som ger tillbaka om de går med vinst (därmed tar de också betalt ytterligare av medlemmarna om de går med förlust). De andra lägger pengarna på hög
Jag tycker att adoptionsbidraget borde vara högre än det är och att reglerna överlag bör ses över. Det finns länder som kräver att man stannar extremt länge även fast man har fått barnet men enligt nuvarande lag får man inte barnbidrag för det barnet eller ev andra barn man har - fast man eg inte bosatt sig någon annanstans annat än tillfället och för att det krävs.
Jag tycker det borde vara enklare att genomföra processen för att adoptera och att det borde finns mer tydliga regler.
Att det i en kommun kan kosta en femhundring för att gå den obligatoriska kursen och i en annan kommun flera tusen är inte rimligt. Det är inte rimligt att betala i flera år till adoptionsorganisationer för att samla på sig kötid och sen göra utredningen för att få ett medgivande som gäller i två år (om man blir godkänd) - under den tiden kanske det hade funnits adopterbara barn men ingen vågar chansa - för i en del kommuner måste man göra om utredningen för att få förnyat medgivande.