existerar universum när det inte finns observatörer?

Det stämmer att "ljud" som vi uppfattar det inte existerar utan någon mottagare som kan behandla tryckvågorna (som de egentligen är) och omvandla dem till ljud. Det betyder emellertid inte att källans existens som sådan är beroende att någon uppfattar dess ljud.

Trädet som faller i skogen gör, som bekant, inget ljud om ingen finns där att uppfatta det, men trädet och dunsen sker oavsett.  
Samma sak måste det förstås vara med materia, den finns likväl även om ingen skulle finnas i närheten att uppfatta dess "signaler".  

Exakt så. Även om det inte finns någon människa eller något levande som kan ta emot exempelvis ljudvågor så kan de ju påverka andra objekt eller atomer. Frågan ställs snarare på sin spets om man tar bort varenda atom och all energi ur universum. Vad finns kvar då? Finns det något kvar? Finns universum?

Möjligtvis enbart i abstrakta superpositioner! Det lär dock finnas ändå - men kanske inte alls så som vi föreställer oss det nu.

Det är ungefär som att det inte skulle gå någon ström i ledningarna om inte jag stod med en voltmeter i eluttaget.

Vilket fenomen det än rör sig om, så existerar det oavsett vår existens. Som om universum skulle "bry sig om" en så liten varelse som oss. Det är typiskt mänskligt att tillskriva oss själva en större betydelse än vad vi har. Vi är ynkliga, patetiska och extremt sköra varelser, som bara kan leva i ett litet temperaturintervall, en viss atmosfär, viss gravitation, etc.

Dock helt fantastiska på att hitta system för att överleva.

Det vi uppfattar är en bild skapad av hjärnan, en projektion av verkligheten i vårt nervsystem.

Kanske finns någon advancerad livsform som kommit till den nivån då man börjat utforska universum, och då existerar den - för dem. För oss existerar den inte, men den finns. Vi kan bara inte ta del av det - än. ;)