Vent b skrev 2011-07-27 08:36:24 följande:
Läste att någon nämnde vad jag menar med yngre, personligen så har jag skickat runt 33 till 35 och skulle inte ha något emot att träffa någon runt 40.
Allt är ju så individuellt.
Personligen så känner jag att man hellre träffar någon som redan har barn, eftersom det omger en viss mognad och förståelse med vår inre värden som människor och föräldrar, samt så tycker jag att skaffa ett barn tillsammans bygger starka band emellan två personer och familjen i helhet, samhörigheten blir både djupare och starkare, utöver den glädje och gåva det är att skaffa barn tillsammans.
Att dejta via internet är inte lätt och som någon nämnde att människor ser till sina egna preferenser.
För mig spelar det ingen roll om någon är städare eller läkare eller har hyresrätt eller bostadsrätt.
Lägger inte så stor vikt vid sådant eftersom i min ålder så finns det inga klick vid ett första möte eller något som kan liknas vid en perfekt träff.
Tycker sådant är nonsens och naivt och förstår varför så många inte får till det, vilket jag läst åsikter om, samt statistik.
Livet i min ålder handlar om att prioritera om det enkla självklara och mer svåra ting.
Att träffa någon att åldras med, samt kunna handskas med dom lyckliga, såsom dåliga år man får tillsammans med långvarig relation.
Huvudtanken är ju den att ha samma inställning och förståelse för saker och ting, att sträva åt samma håll och växa tillsammans, samt samtidigt låta varandra växa enskilt av ett hav av villkorslös kärlek med tillhörighet.
Sedan tycker jag det är sällsynt att kvinnor tar för sig och skriver, att ta första steget, har många gånger noterat hur många väljer besöka ens profil 3 till 5 gånger utan ens ett hej.
Träffas över en kopp kaffe i verkliga livet känns både tråkigt och trist, personligen tycker jag man kan ha en dialog först och se om det finns en tendens till att finna varandras personligeter tilltalande, för att sedan träffas i en trevligare miljö.
Kan vara en piano-bar och dela på en flaska vin och ha samtal med varandra, med blickar som möts och tala öppet om allt mellan himmel och jord.
Det ska nämnas när man dejtar internationellt, så anstränger sig människor i en högre grad att lära känna någon och man noterar ganska fort om det finns eller inte finns förutsättningar, om man som mig är en lugn och trygg man som vet vad/vem jag vill dela mitt liv med.
Kärlek kan ju vara både enkelt och komplicerat.
Men att älska varandra för dom vi är och finna likheter rörande värdegrund tycker jag är viktiga egenskaper.
MVH
Hej, vet inte om du läst mitt tidigare inlägg i tråden om det här med att ta kontakt som tjej på dejtingsida.
Iallafall så är min erfarenhet att om jag som tjej tar kontakt med killen, skriver nåt, så visst brukar jag få svar. Men det rinner nästan alltid ut i sanden, han vill inte träffa mig och knappt prata med mig.
Men väntar jag och låter killen ta kontakt om han själv känner att han vill det så funkar det. Han vill träffas och allt sånt...
Det är en konstig värld nätdejting... killarna verkar ju vilja vara jägarna annars tappar de intresset på en gång!?
Fast som sagt, jag gillar att bli jagad så jag är bara nöjd!
iallafall inom detta tror jag det ligger mkt biologi bakom. Mannen är programmerad att jaga - och jag erkänner, jag föredrar att bli jagad. Och att känna mig utvald. Desstuom kan jag ju själv välja vilka jag vill svara på.
