Anonym (trööööööött!!!) skrev 2011-07-15 21:42:40 följande:
Alltså fy satan vad jag är less nu!
Varit singel i 2 år. Träffat lite killar under singeltiden, främst har det "bara" varit sex. Gick med på en dejtingsite igen för ett par månader sedan, eftersom jag fått för mig att jag är "redo" för något riktigt, och vill testa om det går att hitta där.
Träffade en kille för ungefär 2 månader sedan, som det gick "bra" med. Jag kände iofs att han inte riiiktigt var min typ, men jag ville testa i alla fall. Vi sågs några gånger (kanske 5 eller så), sov med varandra och hade (tyvärr) sex. Jag tänkte att jag skulle ge det ett par träffar till för att se hur det skulle kännas, eftersom jag var lite osäker. Men.. plötsligt bara tvärslutar han höra av sig. Eller, slutar svara när jag hör av mig. Bara puts väck totalborta! Jag vet inte om han har dött, eller bara träffat någon annan/inte vill ses mer och inte vågade säga det. Jag blev halvt galen i alla fall! När ilskan (och det ledsna) lagt sig så fick jag kontakt med en annan kille. Äldre och med två barn. Jag är 22 och utan barn.
Han började skriva och visa intresse, jag sa ganska tydligt att jag inte tänkt träffa någon med barn (been there done that), men han var så pass intressant ändå, och han föreslog att vi skulle träffas, vilket vi gjorde.
Kändes kanon att ses första gången. Vi tog en långpromenad och pratade jättebra med varandra. Bytte nummer och sågs igen. En mysig kväll som avslutades med te hemma hos honom, och "råkade" bli några kyssar i soffan innan jag åkte hem.
Haft en del telefonkontakt, både sms och samtal. Häromdagen hade vi tredje daten (känns som att vi träffats MYCKET mer). Hemma hos honom, jag blev kvar över natten. Vi satt och pratade lääänge på balkongen, tog en promenad, och kunde väl sedan inte låta bli varandra. Hade sex på kvällen, natten och morgonen. Duschade tillsammans och hade mer sex. Tog oss ut på en promenad innan jag var tvungen att åka.
Under kvällen pratade han mycket om hur han kände och tänker (vilket han gör rätt mycket) . Han sa saker som att det känns rätt med mig, att han tycker om att vara med mig och blabla. Vi sa båda att det är lite läskigt att träffa någon "igen", men som sagt, att det känns bra.
Jag messade efteråt och skrev typ "tack för en mysig kväll/natt/morgon" osv, och han svarade. Ett normalt trevligt svar liksom.
Sedan blev det tyst. Jag skickade ett mess utan att få svar. Ett par dagar gick (3 kanske), och jag skrev idag att "om man väljer att ha sex med någon så kan man faktiskt bemöda sig med att skicka ett sms sedan..". Jag var väldigt tydlig på vår date, med att jag tidigare har känt mig "utnyttjad", och att jag INTE är ute efter att bara ligga. Han var fullt medveten om det. Han bad om ursäkt för att han inte hört av sig, skrev långa haranger om det ena efter det andra. Bl.a. "Jag vet dock inte vad jag vill, men jag vill gärna ses igen". Jag sa att jag ju heller inte vet vad jag vill, men vi bokade i alla fall in en ny träff om ett par dagar.
FAN JAG HATAR DET HÄR! Måste det vara så här att dejta? Varför träffar JAG aldrig någon som det bara säger PANG med, och så är det vi? Haha. Fan också! Nu känns det som att han ska träffa mig för att "avgöra" liksom... Hmm... Jag är så känslig och blev ledsen över att han inte hörde av sig, det känns som ett så tydligt tecken på att han inte är intresserad. Nu känner jag att det kanske är skitsamma, att vi inte behöver ses mer. Det känns nästan som att nästa date borde sluta med att vi bestämmer att vi inte ska ses mer, bara för att slippa mer smärta. Orka inte hålla på och ha känslor mer, orkar inte vänta på att han ska höra av sig, orkar inte vara så jävla ovetandes om hur allt ska bli.
Jag VET att vi bara har träffats tre gånger, det är inte det. Vet inte vad jag vill med det här inlägget heller, mest vräka ur mig skiten, haha. Jävla skitdejtande vad det känns komplicerat!! Blir det inget nu (vilket jag har NOLL aning om), så skiter jag i det här ett tag. Då får det vara slutdejtat, tills Mr Right dyker upp! Hur han nu ska kunna göra det om jag inte vill dejta, haha.
Kram till alla er (tror inte att någon orkar sig igenom min mastodont-text, men ändå)!
Alltså, när jag läser detta så gör jag en hel del tolkningar som jag misstänker att du gör "fel" eller vad man ska kalla det. Hoppas du kan ta det som en bra kritik och att det kanske kan hjälpa dig i dejtingvärlden.
Jag får känslan litegrann av att du blottar dig alldeles för mycket alldelse för tidigt, detta resulterar i att du blir sårbar alldeles för snabbt vilket inte är bra när man inte känner en människa. När man träffar en ny människa man inte känner så kan han säga en herrans massa saker om vad han tänker och känner - men allt det ska man ta med en nypa salt och inte "köpa rätt av". Visst han kanske känner så just i stunden som han säger det men kan i nästa stund känna nåt helt annat. Du måste hitta och bygga upp en del "skydd" för att inte göra dig så sårbar i början. Och framför allt inte säga saker som att "du känt dig utnyttjad" osv... du verkar inte medveten om vad du sänder för signaler....? Sen ska du nog inte gå så snabbt fram... du verkar lite för "på" och det brukar ge motsatt effekt av vad man önskar.
