usch, pest och pina. Jag tycker så klart att det är kul när våra vänner blir gravida. Men när man slutat med p-piller under våren och blir gravida i augusti så kan man för f*n inte säga att de fick kämpa för det. denna fredag suger.
Ligger vaken och oroar mig för hur det ska gå. Mensen borde komma när som helst, så snart är det dags för första sprutan.
Jag har sååå höga förhoppningar på ivf-en och funderar på hur jag kommer att må om det inte går första gången. Man år ju van att bli bränd varje månad, men om inte detta går så finns det inte mer hjälp att få. Borde inte fundera så mycket ;)
Ngn annan med samma funderingar? Har ni också börjat titta på adoptionsprocessen?
Hjärtans fröjd: stor kram till er!
Om ca 4 timmar börjar vår ivfresa med första sprutan!
Ljuslängtan: jag har räknat med ca 15 sprutor, inkl. Oruglutansprutorna (?) och ägglossningssprutan, fast det beror ju på när man får äp.