• Anonym (Kaffedraken)

    Klandrar mig själv hela tiden

    Förlorade min dotter för 6 v sedan pga moderkaksavlossning.
    Jag tänker väldigt mycket på kvällen jag vaknade med buksmärtor, att jag inte åkte in direkt på sekunden.
    Jag väntade 10-15 min innan jag ringde förlossningen sedan väckte jag mannen, ringde förlossningen och barnvakt, klädde mig och åkte in. Hon levde 15-20 min från att vi kom in men dog på väg till snittet. Jag tänker så mycket på att jag kunde räddat henne om jag bara fattat tidigare, om jag åkt in direkt. Känns som ett stort svart hål, en ond mardröm som jag bara vill vakna från. 

  • Svar på tråden Klandrar mig själv hela tiden
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag beklagar sorgen. Alla dessa "om" och skuldkänslor har jag också haft. Det är bättre nu men det var väldigt jobbigt i början. Du handlade helt rätt utifrån vad du visste då. Du kunde inte göra något annat. Ta hand om varandra! 

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag beklagar er stora sorg, men vill också gratulera dig till den fina flicka ni också fick. Hoppas ni fick ta farväl av henne på ett fint sätt, det tror jag är oerhört viktigt för hur ni går vidare.

    Såvitt jag förstår så är det väldigt ovanligt (om ens möjligt?) att rädda barn när moderkakan lossnar, oftast lossnar allt och då har man 10 minuter på sig innan barnet dör. Var det partiell avlossning, vet ni varför det hände? Förstår om det hela blev en chockartad upplevelse, med akut snitt och allt. Har ni fått hjälp att ta er igenom sorgen?

    Vi förlorade vår son för 4 månader sen, han dog i min mage två dagar innan han skulle födas. Vi har inte fått alla provsvar än, men man har inte hittat fel än som förklarar vad som hände. En perfekt liten pojke, livlig som 17 ena dagen, död nästa. Gissa om jag har letat efter saker jag hade kunnat gjort annorlunda! Tyvärr kan jag inte trösta dig med att jag har hittat vägen än, men ett vet jag: inget av mina "om" och "om inte" ger mig honom tillbaka. Du och jag har många svåra stunder framför oss, men det finns fina skaer kvar att uppleva. Det vet jag, även om det känns darrigt än.

    Ta hand om de dina och håll hårt i de som är viktiga för dig! Livet är skört och vi måste vara rädda om det fina vi ändå har. Stor kram   

  • Anonym (Kaffedraken)

    Beklagar sorgen och grattis till er lilla flicka. Det är så ofattbart när det händer, man kan inte förstå och inte heller ta till sig det att man faktiskt inte har den där lilla goa babisen med sig hem, så som det skulle ha varit, allt blir som i ett enda kaos med så många frågor. 

    Det tar tid att inte fundera över alla OM, man får försöka att leva endå. Jag vet att det inte går att få bort alla OM, men man måste lära sig att leva med dem. Jag har också fortfarande funderingar på om jag kunde ha gjort annorlunda, men det hjälper inte, man får inte tillbaka sin älskade lilla ängel hur gärna man än vill.

    Kram


    En liten ängel till oss kom, gladde oss, men vände om
Svar på tråden Klandrar mig själv hela tiden