svarforaldrar gor mig tokig eller ar det jag som har fel?
Jag ar svensk men bor i London med engelsk make och var nu 1,5 ariga dotter. Mannen ar enda barnet och har en typisk mamma relation till sin mamma (och pappa) som bor ca en timmes resva fran oss. DVS de dyrkar marken han gar pa och han alskar dem tillbaka men ar faktiskt ganska bra pa att sata granser; vilket ar tur for ibland kanns det som om de garna skulle flytta in hos oss och tom lig mellan oss i var sang.....
Min relation med svarforaldrarna ar val OK. Tycker det ar jobbigt ibland nar svarmor lagger sig i lite val mycket, och faktiskt ar de ar sa generosa med tid o pengar att man liksom kanner sig elak om man inte bjuder tilbaka lika mycket. Men nar de tryckte upp egen nyckel tll vart hem och jag titt som tatt hittade dem i soffan nar jag k Senom hem fran jobb och de glatt erbjod sig att laga middag till oss, efter att ha tvattat och stadat hela husat (utan att ha kommit overens om detta tidigare) hade det gatt lite val langt! Granser drogs at lite och jag atertog makten i mitt eget hem. Sedan foddes Isabella som, om mojligt, dyrkas lika mycket som sin far. De kunde verkligen inte halla sig borta! Senastr halvaret har val aven detta lost sig. Jg jobbar halvtid o de passar henne, hemma hos oss, en dag i veckan. Visst de har atergatt till att rumstrera runt i vart hem vilket de glatt kallar sig "London-hem" (tandgnissel), men for var lilla tjej ar det underbart att ha en nara relation till sina far och morforaldrar. Absolut vart att bita ihop tanderna for nar den ena "gransen" efter den andra overskrids.
Jag ar gravid igen och har fatt lite strul med prenatal depression. Jobbigt men nog nagot som fixat sig med lite lugn o ro. Och det har varit skont att svarisarna fortsatt stalla up!
I helgen firade jag o mannen 3 arig brollopsdag o han bjod ivag mig pa en natt lyxhotel med middag, spa o hela koret. Underbart. Isa bodde hos svarforaldrarna och som vanligt "tar de over" sa fort vi kommer dit. De har sina egna ider om vad hon skall ata o dricka o hon skall fa allt hon pekar pa i samma sekund. DVS strular hon med maten sa far hon nagot annat tills att hon ar nojd. Jag ar stolt over att min dotter dricker vatten ofta o garna o ger lite juice i undantagsfall nar det ar fest eller sa; dar driker hon bara juice dvs vattenflaskan som jag staller fram plockas bort o babyjuicepaket satts fram. Om jag sager nagor eller ger minsta lilla blick bemots det av ett Jaha, naaa hon kanske inte far juice....eller att de sager till Isa Mamma vill inte du skall ha farmors goda juice....Sa jag lagger ig inte i. Det ar inte hela varlden och deras hjalp gor storskillnad, just nu klarar jag mig inte utan och nar det galler viktiga saker sager jag givetvis till!
Under hela helgen smsade svarmor att allt gick sa bra. Nar vi kom hem till dem igar for att hamta Isa fick jag dock reda pa att hon fatt ogon inflamation och de hade tagit henne till lakare som skrivit ut medicin till henne o konstaterade att aven om allmantillstandet var bra sa hade hon lite feber, rod i halsen osv. Sa inget att oroa sig for igentligen. Jag papekade dock till svarforaldrarna att aven om de givetvis gjort ratt som uppsokt lakarvard och detta troligtvis inte var nagot som vi avbrutit var semester for sa vill vi som Isas foraldrar veta om hon gar till doktorn, vad denne sager o om hon far medicin. Jag sa detta helt lungt o sa at nasta gang kan ni vall tala om det med en gang. Da tog det hus i helvete....."Jaaaa, hade vi vetat att det skulle bli sadant stahej sa hade vi ju kallat hem er o hela balleten sa kunde ni tagit henne till doktorn sjalv" o sedan var det konstig stamning under hela eftermidagen med diverse pikar om att ogonen ju varit mycket varre omde inte genast tagit henne til doktorn. Jag sa varje gang att givetvis skall de ta henne til lakaren och jag ar sa klart tacksam over att de tog henne, men jag som foraldrer vill veta!
Nu har jag precis fatt ett snorkigt email fran Svarfar om att de ser fram emot en vecka i lugn o ro o att de kanske, om jag kanner att jag vill, kan ta hand om Isa ett par timmar torsdag eftermiddag (vanligtvis passar de hela onsdagen). Klart jde inte skall passa henne alltid o de skall ju oxa ha lite semester osv, men ar det verkligen for mycket begart att de meddelar oss/mig direkt om de maste ta henne till lakaren?!!
Oj det har blev langt..........men blir saaa frustrerad! Eller ar det jag som overdriver (bryter ihop for allt mojligt titt som tatt for allt mojligt...)