Cogitationes skrev 2012-06-12 01:01:04 följande:
Det har jag inte tänkt mer nu, Tidigare blev jag som sagt så förbannad ibland att jag inte kunde låta bli, Det verkar blivit bättre nu. Men visst kommer det fortfarande tillfällen då jag blir djävligt irriterad.
Och visst besatthet kanske det är också, Jag har aldrig haft så ambivalenta tankar om en person tidigare. Jag hon var den jag litade på mest, den jag ansåg var min bästa vän osv. Och så visade hon sig vara den som svek mig mest och hårdast av alla. Och hon vågade inte vara rak med det utan istället smög med det men jag förstod naturligtvis att något var konstigt när hon började bete sig väldigt annorlunda helt plötsligt.
Jag är sjukt bitter. Det är ingen hemlighet alls. Nej allt är inte hennes fel, Det är i grund och botten mitt fel- För jag borde följt min magkänsla och lämnat henne så fort jag kände något inte stämde. Men istället valde jag att konfrontera henne och hon intalade mig att jag hade fel varje gång. Tillslut fick jag veta att jag inte hade fel.
Och ja jag känner mig självklart grundlurad.
Hon har inte fått något kontaktförbud ännu, Hon har ansökt om det- Sedan om hon kommer få det eller inte vet jag inte. Det spelar egentligen ingen roll vad utslaget av det blir, Jag blir bara ändå mer besviken att trots vi känt varandra i drygt 6 år, Så på 4 veckor (som hon påstått sig träffa den killen) förstörde hon alltihop. Och efter dom 4 veckorna så har hon ignorerat mig i snart 4 månader. Så självklart är jag bitter att den person man ansåg sin närmsta vän och den man behandlade som något väldigt speciellt, visade sig utan problem sticka en dolk i ryggen och springa utan dåligt samvete så tappar man ganska mycket tro på detta.
Men hon ska inte behöva ignorera dig. Det ska väl räcka med att hon säger att hon vill att du ska lämna henne ifred. Har hon gjort det?