Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Vart tog min humor vägen? Behöver den om jag ska palla och den är borta. Kvar är bara en cola som mår skit.

Det blev väldigt tydligt för mig igår. Jag var rätt så nedstämd och hade ingen ork. Så istället för gym och en powerwalk så blev det en lugn och mysig promenad ner till hamnen. Det var underbart ute, härliga dofter, fick syn på sjöstjärnor, fiskstim med flera tusen småfiskar, en ål, en ensam jycke med halsduk runt halsen som gick fritt omkring på bryggorna.

Men jag såg även en hel del par som kom hand i hand. I vanliga fall är det inget jag tänker på, men just nu när jag var nere i varv och inte gjorde något speciellt så högg det till i hjärtat. Jag kände mig ensam.

Jag upptäckte då att vilken skillnad det är när jag har full fart i min tillvaro med jobb, träning, musik och umgås med vänner, då ges jag inte chansen att sakna en partner. Därmed insåg jag hur viktigt det är att fylla sin tillvaro med saker som är roligt för en själv.

Jag var rätt så nere igår. På läkarkontrollen så visade sig att jag hade hudcancer på näsan. Även om jag var förberedd på något så blev jag ändå tyngd av beskedet.

Som tur var tog läkaren bort det med en gång. Det blev tandläkarbedövning på snoken och sen karva bort det. Efter det blev det en rejäl näsbränna haha... Flytande kväve på -200 grader gjorde susen. Hon hittade även något bakom ena örat så där skar hon bort en bit för analys.

Nu ser jag ut som någon har skjutit med luftgevär rakt på näsan. Ska jag vara positiv nu så är jag glad för att jag inte blev skjuten i ögat haha...

Idag känns det bra igen, även om jag har en oro för att det ska komma mer. Det är är ändå tre olika cancerformer jag har gått igenom.

Alltså, jag kan inte låta bli och tänka på hur det hade varit om vi alla i tråden hade bott på samma gård. Herregud...

Ja. Som lovade att inte dyka upp här igen senast... så bra gick det. Jag försökte hålla en låg profil ett tag iallafall, takida var den enda som visste (Som jag berättat för iallafall). Det kändes inget bra att vara undercover, men jag har försökt hållt mig borta här ifrån och varit lite i andra trådar. men ioch med kontaktförbudet så innebar det att jag inte fick skriva i samma trådar som hon var/varit i, och eftersom hon hållt till här sedan vi träffades vid runt 2006 så försvann mina alternativ och jag vågade bara skriva här och i mina egna trådar. och denna var den enda det var någon aktivitet i.

Lemonina: Helt klart en godisgurkkaktus!!!

Nej det är sant, Men jag tror ingen som är kär upp över öronen och blir bedragen på ett fult sätt, sedan frustrerad för att man inte ens får uttrycka frustrationen till personen mår speciellt bra. 
Ja jag kan vara impulsiv men det är oftast om jag har druckit något, jag har mått bra iövrigt fram till detta kom... nu är det precis som från början igen, och det finns inga mediciner eller behandlingar som hjälper mot att någon förstör ens liv. Den enda som kan hindra det från att hända mer är jag, och jag funderar på nästan hela tiden nu.
 

Vad fyller hon?