Anonym (Fula) skrev 2011-12-08 00:03:24 följande:
Bortsett att du har en oändligt stor anledning att leva, vilket i relation till ämnet isåfall redan är förkastat, eftersom tanken var att det var just att man inte hade någon alls. Inte att man hade sina barn och eller sambo och eller annat, då blir det givetvis helt annorlunda.
Har fått hjälp så sätt, men än en gång spelar det inte någon jvla roll, eller jo, lite, hur jag mår, så länge inte någon ger mig en chans eller bjuder in mig eller välkomnar mig eller liknande. Vad är meningen med att må jättre bra och inbilla sig att man är accepterad, omtyckt, etc, när man inte är det?? Det är ju som att inbilla en som är förlamad, att han visst kan gå och hela tiden ramlar.
Och jo, det finns en del som kanske skrivet, en som var vääääääldigt stor, då jag är väldigt kort och rätt liten själv, så kändes jag väääääldigt liten, det var en som bara hade ett ben, det var en annan som var blind och det var faktiskt en annan, hon hade inga ben alls. Men kalla mig idiot nu och önska mig nu ett helvete för jag var så in i helvetes ytlig att jag inte valde någon av dem, önska mig nu ett liv i ensamhet, om du tycker det.
Men visst, om du anser att jag är det, så betyder det ju också att då får jag acceptera att andra tar mig för handikappad och den biten. Vilket jag kanske är, jag vet inte, om man tror alla dem hundra tusen, så e ja de.
Och visst, om jag träffat någon som givet mig kärlek och trygghet som hjälp, som funnits och som älskat mig och som trott på mig, skulle jag troligen inte vara där jag är nu. Japps, min föräldrar finns, även om de är fosterföräldrar, de fanns när det inte blev som det skulle. Givetvis var dem ju ovetandes om mitt öde och att inte kunna göra dem stolta så som JAG vill, det sårar också så in i helvete. Även om mina föräldrar aldrig sagt eller pressat ett dugg på utbildning, typ av jobb etc, så känns det så jävla pissigt att inte åstadkommit ett dugg.
Ja jag vet inte, känns bara som att mitt liv närmar sig mer och mer att nå ett permanent slut. Hoppas på att kunna dö när jag sover, för jag brukar drömma bra, då kommer jag att dö på bästa sätt, lycklig och glad.....
Du. Nu svarar jag dig en sista gång, för det är inte riktigt dialog här; för du svarar inte riktigt rakt på frågor, och lyssnar inte riktigt på vad jag säger.
Du svarade inte på om du fått KBT terapi? Och även om du provat en, prova en till. ge inte upp. Det kan ta tid att hitta "rätt" hjälp. Tror ärligt att det är där ditt problem ligger, inte i att hitta en människa som duger för dig som tycker DU duger. För JA; du ratar precis som du blir ratad. och det vittnar om att problemet inte är så enkeltbottnat direkt. Jag har inga problem med om en människa saknar en arm eller ett ben, eller två, jag har bara problem med när människor tror att någon annan kan lösa deras problem ÅT dom.
Du tror alltså på fullaste allvar att OM en kvinna DU vill ha(en som du tycker är fin nog) skulle ösa massa kärlek över dig, så skulle du bli hel och smittad av det där "det" du avundsjukt anser en del andra ha(fast du och jag tycker olika om vad det där "det" är)?
jag tror det är felaktig slutsats; och ärligt så låter du otroligt djupt deprimerad. (och då blir tankar och känslor alltid förvrängda, och ibland otroligt irrationella) Och det går att ta sig ur det; om man vill och kämpar hårt och söker och tar emot hjälp. Och som sagt inte ger sig, om första och andra och tredje hjälpen man får inte hjälper.
Ingen människa kan älska någon annan hel. Det är bara så det är. Det du utstrålar är inte kärlek till dina medmänniskor, det är ett desperat behov av bekräftelse och andras omvårdnad(är vad dina texter här vittnar om hur som helst), och det är ingenting som lockar människor att älska en annan människa. Det lockar bara andra att tycka synd om dig, och det antar jag att du inte vill ha. Utan äkta kärlek.
med full respekt för din smärta, SÖK HJÄLP, och sluta inte söka den. Och lös dina inre problem och
lär dig att älska dig själv precis som du är, så kommer troligtvis också kärleken från en kvinna att komma till dig. (inte alla förunnat kanske att hitta rätt i djungeln, men dom flesta gör nog det troligtvis till slut; en parrelation är inte en rättighet; det är en ynnest om man hittar rätt i det)
Lycka till och ta väl hand om dig.
Och JA, jag hoppas och ska försöka tro på det där. Hur som helst så sållar jag bort dom som inte verkar intresserade av mig som människa allt snabbare; så jag får tid över för dom som kanske kan bli det.
Hade GÄRNA tagit en fika med några av er som bor ditåt annars. Hade ju varit toppen. Fast å andra sidan vet jag att det ofta är extremt mkt mer regn och slask i Göteborgstrakten än någon annanstans i landet den här tiden på året, så då är jag nog ganska glad att bo på för dagen vitgnistrande och SOLIGA närkeslätten! 
*förvirrad* Välkommen!