Cocacola: Ta tag i det! Det finns många vägar att gå för att deala med det. Men hjälp av en psykolog som är nischad på just det du behöver hjälp med. (kan vara bra att läsa på om det själv så man vet vad man ska försöka hitta för terapiform). Din rädsla låter som något du varit utsatt för? Av dit ex? Kvinnojouren brukar ha bra koll på samtalsstöd kopplad till den sortens problematik. Annars vårdecentralen som kan remitera till psykiatriska öppenvården där du bor! Kram på dig!!!
man snabbt lite knäpp av nätdejtingen känner jag. Referenserna blir skumma.
Hahaha döm om min förvåning för några dagar sedan då det plingade till i mailinboxen på mobilen och det var ett stycke mumintroll som undrade hur fröken Vanilla hade det nu för tiden 
Har mailat lite med honom. Han är kul att konversera med 
. Det hade inte hållit med exet men han hade en ny tjej sen någon månad tillbaka Han ska till sthlm i september så vi kanske ska ses en sväng då men absolut bara som vänner.
Takida: Man bjuder hem dem på en snabb promenad i området sent på kvällen efter jobbet och känner man för det så bjuder man upp dem på film i soffan om det känns bra Då behöver man inte hitta så mycket tid på dagarna och tidiga kvällar
Takida: Hmm jag ska ju inte svara på sånt där men jag tänker att klart du kan hör hur han mår!!! Men Smecker har ju lärt mig att jag bör gå emot mina instinkter vad gäller kommunikation Så jag vet inte!
Visma1: I mitt fall så hade jag ingen profilbild pga mitt jobb. Jag vågade inte ifall patienter skulle se. Tyvärr gick det så sjukt segt så jag struntade i det tillslut och lade upp bild. Men kan tänka mig att det kan vara blyghet, rädsla av att bli igenkänd (särskilt om man bor på mindre orter osv... Eller som i mitt fall pga yrke...)