Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Har fått 1 bild, så jag kan ju eventuellt känna igen honom. Tror dock inte det. Men har just bett om fler, och informerat om att han kikat in läskigt många ggr.

Fuck! 4-årsdagen närmar sig och jag påminns återigen om att livet egentligen bara är skit. Fascineras över hur allt bara fortsätter, livet går vidare. Lika självklart som obegripligt.

Klurar på hur jag egentligen borde göra med dejtandet för tillfället. Nu ligger jag iofs relativt lågt ändå men hela jag kan nog bli lite too much just nu, å andra sidan lär ju vem jag än hittar palla med den delen av mitt liv också. Dessutom är det ju faktiskt något jag bär med mig varenda dag och kommer att fortsätta med resten av livet. Men visst blir det mer påtagligt ibland.  

Jag tycker oftare att jag får höra åt andra hållet :P Ser åtmondstonde enligt högstadieungdomarna ut som 32, men vad vet de egentligen?

Haha, vi kör på det! Du kan låna någon av mig, hur många vill du låna?

Han hoppades väl? Vad svarade du då, och verkade han vettig i övrigt?

Borde kanske kika in på hp och se om jag fått svar på det där.  

Sen min son dog och föddes. Men det är ju som det är och inte mycket jag kan göra åt saken. Gör dock en och annan djudykning, speciellt runt årsdagen men jag får nog leva med det också, bara man skuttar upp igen så. Men det var ju så jävla meningslöst. I vilket fall, livet går konstigt nog vidare och jag tänker inte deppa ihop, tog jag mig igenom det då - vilket jag ju uppenbarligen gjorde, så ska jag inte försjunka i det nu. Det blir ingen att må bättre av. Är tillbaka i normalläge igen, vad du det innebär?

Haha, jag tvättar flera par barnstrumpor. Inte helt fel det heller!

Det är kört, de har redan valt ut mammor och tipsade helt enkelt kilarna att man kunde söka. Hur ska vi nu klara oss?  Haha..

Haha, "att allt bara flyter på", låter klite som semester :P Men också rätt tråkigt ja. Tänkte mest att jag inte tokdeppar utan knarar på, men du kan ju ha en poäng där. Lite för slut för att orkar göra så mkt mer för lillfället dock, men det brukar ju hända en hel del i mitt liv ändå hehe.. Gjorde dock inget om jag hade lite mer energi, men det kommer väl?

Tack! Det är käpprätt åt helvete men som sagt, tyvärr inget jag kan göra något åt. Varje dag som går är en dag längre ifrån när jag höll honom i mina armar. Men, men... Otur helt enkelt.   

Japp, inget någon ska behöva gå igenom. Tack!Tack!Ah, klok du! och det är alldeles riktigt. Om man inte börjat göra sig några filosofiska djupdykningar i huruvida det finns en himmel eller liknande men jag tror att jag inte bör fundera så mkt på det. :P