Inlägg från: Anonym (Väntar...) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Väntar...)

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    synd bara att mannen är gift! :-d

    " snäll och go kille gillar att kramas

    allt inom tjejer är av intressse, även kille i värsta fall"

  • Anonym (Väntar...)
    Glädje58 skrev 2011-08-11 19:47:10 följande:
    Fan, vilket "handikapp" jag har, och säkert många andra...

    Jag är femtiotvå men känner mig mer som trettiofem fyrtio. En del tror att jag är trettiofem när de träffar mig (speciellt de som är synskadade). När jag är ute med min vän som är tjugofem och henns son, så tror många att det är jag som är hennes man och även pappa till barnet. Hon tycker givetvis att det är jättejobbigt och brukar säga högt "Gå till farfar nu", bara så ingen ska tro att hon har fallit för en äldre man. Och jag som gärna spelar på min omanlighet säger ofta "Kom till gammelmormor". Stackars barn, vad ska h*n tro?

    Men i alla fall, för att komma till mitt problem. Nu är det kvinnor i åldern strax över sextio som är inne och kollar eller kanske skickar ett mejl. Vad tusan gör man när de flesta i min ålder känns så gamla. Jag har träffat några som faktiskt var några år äldre än mig och de var väldigt unga för sin ålder. Men de var givetvis upptagna.

    Helst vill jag nog träffa en i min ålder som är ung i sättet. Gillar mycket humor, lyssnar på P3 och deras musikutbud. Går på nattklubbar, kan vara barnslig på ett positivt sätt. Alternativet är en fyrtioåring som är lite lillgammal.

    Är det fler som liknande "problem"?
    Jag tokskrattade när jag läste ditt inlägg. Men vid närmare eftertanke så förstår jag precis vad du menar. Jag är snart 40 och småbarnsmamma - och pappan tyckte livet var bättre med en äldre, farlig kvinna med fängelsebesök i bagaget - åtminstone mer spännande...

    En del blir gamla snabbt, du och jag blir det inte. Jag vägrar bli en tant, du vägrar bli en gubbe. Fine! Vi får söka nån som passar oss, nån med fart i. Och vi ska inse hur värdefulla vi är. Vi inleder inte nåt hur som helst - det ska kännas rätt. Annars lever vi själva!
  • Anonym (Väntar...)

    Oops så jag klantade mig! Men är glad för att jag gjorde det, för jag fick snabbt se vad killen gick för.

    Vi började prata idag, många meddelanden. Fick en känsla av att han sökte en "perfekt" kvinna, men tänkte att det är bara att fortsätta surra  och se. Och rätt vad det var så klantade jag mig - jag sa nämligen att jag hade levt med mitt ex i X antal år i ett underbart förhållande. Och han gick i taket. Sa att han tappade intresset och att det inte fanns ngn möjlighet arr det kunde ha varit underbart om det nu var så att jag var singel. Så uppenbart svartsjuk!!! Visst, man ska ALDRIG prata om ex i början på en kontakt - min miss!!! MEN att inte kunna hantera att ngn haft det bra med sin f.d. är ju också oerhört barnsligt.

    Vedertagen praxis är att man ska spy galla över sitt ex. Och mitt ex var underbar. Men det är inte han och jag idag och jag älskar honom inte längre. Ska det vara nåt hinder??? 

  • Anonym (Väntar...)
    Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-08-18 20:13:13 följande:
    Ja, hans reaktion är oroväckande och gör honom inte speciellt attraktiv.
    MEN jag hade själv blivit väldigt avtänd om jag snacka med en man, precis i början, och han berättade för mig att han levt i ett underbart förhållande i x-antal år.
    Jag vill varken höra bra eller dåliga saker.
    Nä, det är samma här. Men jag tar mkt hellre någon som berättar att han levt i ett underbart förhållande i 20 år än ngn som bytt partner 10 ggr under tiden och spyr galla över sina ex. Känns som att det finns lite bättre att bygga på?

    Men visst, generalfel av mig. Men att han inte kan släppa det, trots att jag förklarat mig säger ju mkt om honom.
  • Anonym (Väntar...)
    Anonym (ny) skrev 2011-08-18 20:29:09 följande:
    fast som sagt är det ju ganska bra att se svartsjukan direkt. en sån vill man ju inte vara med ändå! vad fan. jag har inget emot att de pratar om sina ex faktiskt, tycker det är rätt intressant att prata om hihi men det kanske bara är jag
    Anonym (ny) skrev 2011-08-18 20:29:09 följande:
    fast som sagt är det ju ganska bra att se svartsjukan direkt. en sån vill man ju inte vara med ändå! vad fan. jag har inget emot att de pratar om sina ex faktiskt, tycker det är rätt intressant att prata om hihi men det kanske bara är jag
    Man ska inte prata om sina ex, men nu råkade jag göra det. Och då må det ställa mig i bättre dager att jag pratar gott om mitt förra förhållande än att jag spyr galla över mitt ex. Men, men - hans förlust. Nu svarar han inte längre.
  • Anonym (Väntar...)
    Anonym (ny) skrev 2011-08-19 07:24:31 följande:
    jaha nu sitter man här då o ska göra sig i ordning....svårt det där med kläder. Vill ju klä upp sig men samtidigt vill jag inte det. Jag vill inte ta på mig nåt som jag inte skulle ha på mig annars utan jag vill att han ska se vem jag är med en gång för det är ju den han "får" om han nappar så att säga.

    nu menar jag inte att jag ska ta på mig mysbrallorna men ja ni hajar nog! Tror jag kör på min instinkt o ta mig mig ett "jag plagg" så han verkligen får se från början vem han dejtar! Är det galet tänkt??
    Alltså, jag tänker att jag ska trivas till hundra procent i det jag tar på mig. generellt sett så struntar killen totalt i vad du har på dig, såvida du inte kommer i mysbyxor från 1997 eller ABBA-Agnetas platåskor. Ta nåt du trivs i så slipper du täbka på den biten åtminstone!
  • Anonym (Väntar...)

    Nu får vi se om telefonen plingar snart!

    Har en tjejkompis som helt plötsligt hade en superfin singelkille som hon surrade med på Facebook, mitt pucko till kompis hade GLÖMT att han fanns :S

    Hur som helst så har hon nu suttit emellan o gett honom mitt anonyma mobilnummer och sagt åt honom att höra av sig o skicka ett mess. Han är otroligt nyfiken vem jag är, men hon har inte berättat. Så nu får vi väl se då...

  • Anonym (Väntar...)
    Anonym (Väntar...) skrev 2011-08-19 22:19:51 följande:
    Nu får vi se om telefonen plingar snart!

    Har en tjejkompis som helt plötsligt hade en superfin singelkille som hon surrade med på Facebook, mitt pucko till kompis hade GLÖMT att han fanns :S

    Hur som helst så har hon nu suttit emellan o gett honom mitt anonyma mobilnummer och sagt åt honom att höra av sig o skicka ett mess. Han är otroligt nyfiken vem jag är, men hon har inte berättat. Så nu får vi väl se då...
    Jodå, han hörde av sig på morgonen. Blev ett antal sms, han var nyfiken och "på". Undrade om jag skulle på stan i dag osv. Sen fick han se mig på Facebook och därefter så minskade antalet sms... Och nu är det tyst..
  • Anonym (Väntar...)
    Anonym (e) skrev 2011-09-03 08:17:31 följande:
    Har frågat det tidigare men frågar igen... är man jätteotrevlig om man inte svara på alla brev? jag känner mig taskig/oartigt om jag inte gör det så jag brukar svara något kort och ytligt. Är det kanske värre för de får förhoppningar då? och ännu värre de som inte har bild men ger mig den och frågar vad jag tycker och jag tycker inte de är attraktiva! vad skriver man då?! vill verkligen inte vara taskig.

    Jag svarar i princip alltid. Kort och artigt. Och det brukar funka.
  • Anonym (Väntar...)
    Anonym (Min tur snart?) skrev 2011-09-04 09:06:16 följande:
    Jag har en fundering över detta med att inleda ett förhållande med en man som har barn sen tidigare förhållande. Jag har inga barn och känner att jag helst skulle vilja träffa någon utan barn och blir lite "nej" när jag ens läser på Hp att killen har barn sen tidigare.Nu är det ju så att de flesta killar i min ålder 30+ har barn sen tidigare... är det helt obefogat att jag tänker så?Hur känner ni andra som har barn? Vad vill ni helst träffa eller spelar det ingenroll om er dejt har eller inte har barn sen tidigare? 

    ¨ Jag har tänkt som du tidigare. Men har ändrat mig. För en kille som har barn har i de flesta fall en gång längtat efter att ha en familj och en seriös relation. Men killar med många barn går helt bort för mig.
Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!