Anonym (ny) skrev 2011-12-17 17:46:12 följande:
Nä men känns som om alla missförstår mig!

jag behöver inte en man för att må bra och jag behöver inte sitta hemma och uggla, men då jag alltid gillat bättre att umgås med killar än tjejer t ex så är det ju ett ypperligt tillfälle att umgås med killar. Dessutom så är ingen av mina vänner singlar så ingen har någon vidare lust att göra nåt speciellt mitt i veckan efter jobbet utan då är det barn och familj som gäller och då blir jag ofta själv.
Jag tränar och så men ibland vill man ju göra nåt med sällskap. Jag jagar inte en man för att inte sitta hemma och jag jagar inte en man över huvudetaget.
Jag är inte heller ute efter att bli en annan person än jag är. Jag är den jag är och det står jag för MEN jag har under mina två tidigare förhållandena blivit väldigt mkt en del i förhållandet och det vill jag inte vara för det ÄR INTE jag egentligen. Jag vill vara den jag är! För mig är detta ett utmärkt sätt att praktisera detta, att "öva" på att vara den jag verkligen är, inte kuva mig, utan stå för det jag känner och tänker och tycker.
Som jag skrev, vara bara JAG, INTE nåt jag var i mitt förhållande!!
Hmm vet inte hur jag ska förklara det!
Jag märker väldigt tydligt att jag trivs utmärkt utan nån man i mitt liv annars hade jag väl tagit den första bästa jag hittade, men det skulle aldrig falla mig in. Jag klarar mig bra på egen hand och jag trivs faktiskt riktigt riktigt bra själv (något jag faktiskt aldrig trodde när jag separerade) och känner att jag nog skulle kunna vara singel jämt om det inte var för vissa delar i kråksången

Alltså, den där jäkla kråksången...