Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag pratar aldrig snusk under den första tiden. Eventuellt efter att vi har träffats om det liksom är.. läge.

Jag tar det inte så seriöst.. eller ja. Jag är väl rätt tydlig med att jag inte kan ge alla svar på en gång. Att jag vill ses mer och se vad det utvecklas till innan jag kan säga något exakt om mina känslor. I flera fall så har det inte fungerat då tjejerna har känt väldigt mycket från typ dag 1. Jag vill ta det lite piano och låta det ta den tid det tar. Jag har som jag har skrivit innan ingen brådska egentligen även om jag tycker att det är väldigt tråkigt att vara själv. Jag har ju mina tre ungar varannan vecka också så jag har redan mycket med det privata. Det skulle dock vara väldigt trevligt att dela alla dagar i månaden med någon men som sagt, jag har inte så bråttom. Seriös är jag ju, det vill jag ju vara men jag kan inte heller kasta mig in i något och lova mer än vad jag kan hålla. Det är skitjobbigt att behöva såra någon när man har råkat säga för mycket.

Min försvarsmekanism i det hela är att klippa banden rakt av... och då klipper jag allt. I det här senaste fallet så ja.. blev det så också. Jag bad bara om mer tid att få känna av läget i min egen takt.. men ja. Det går inte alltid som man vill. Jag tycker att det är grymt tråkigt.. och jobbigt faktiskt.

men jag kan inte lova mer än vad jag vet att jag kan hålla..

Nä, precis. Jag hade verkligen hoppats på att det kunde få ta lite tid i det här fallet..

Javisst.

Ser man mig som en "velpotta" så är jag absolut inte rätt person.

Visst kan man det. Jag träffade min exfru via nätet och vi umgicks dagligen från första dejten. Då hade vi bara bestämt träff på nätet. Hon mailade och frågade vad jag gjorde, jag svarade att jag var på väg ut och undrade om hon skulle med och hon svarade ja. Så visst, allt kan ske på en gång men nu för tiden så låter jag det nog gå ett par dejter först innan jag har ordning på precis allt. Då, på den tiden, fanns det inga barn eller något att ta hänsyn till heller. Äldsta dottern är 7 och vi gifte oss 05, skilde oss 10 och allt var klart i början av 11. Jag har dock träffat kvinnor under skilsmässan och alltid sagt att jag fortfarande är gift på pappret.. men inte nu längre då.

Nej. Jag har träffat en del där det har klickat till 100% via nätet, sms och telefon men sen har det inte riktigt funnits allt när man väl har träffats. Sjukt lätt att förvänta sig för mycket och bli besviken när man dejtar via nätet...

Brudarna verkar förvänta sig en jävla massa av mig i alla fall. Det verkar dock även stämma när vi ses.. för att vara lite självsäker (trots att jag är grymt osäker som person).

Att det ska kännas likadant och att jag är precis som jag framstår antar jag.