Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag har ingen aning, fråga henne istället.

Jag har ju gett med mig... JA, JAG HAR FEL I ALLT JAG TYCKER FÖRLÅT MIG SÅ JÄVLA MYCKET ATT JAG TYCKER OCH TÄNKER. SKA GENAST SLUTA UPP MED SÅDANA DUMHETER!

Förlåt Etanol!  inte meningen att göra nån döv här i tråden!

Vad är felet där? Det brukar fanimig alltid vara mig det är fel på. Det är oftast jag som.. gör slut på det så att säga.. för att jag inte känner att det är helt hundra. Även om tjejen är kanon på alla sätt och vis. Det måste ju vara mig det är fel på.

Fick meddelande igår att han jag träffar mår inte så bra nu, är för mycket med barn, jobb o separationen så där har jag svaret på hur han är mot mig, ska ta o backa nu.. vet ej ens om jag vill ut o resa i februari.. jag drar nog öronen åt mig..

Tänkte på igår att om jag skulle falla hårt så har jag vänner o familj som backar upp mig men ej han.

Skulle han göra det så har han ej ng vänner knappt o ingen direkt familj men han har mig..

 

Gör jag rätt som backar lite? Tror han får komma till mig när han mår bättre om han nu gör det..

Tack för era svar, jag vill bara hem o gråta o lägga mig under ett täcke.. Har hela tiden vart beredd på detta men han har tyckt allt var så bra så.. Jag klarar ej att bli sårad mer o vill bara vara med honom o ha honom

Hej!

Jag hör ju inte hemma här eftersom jag är gift.
Men om jag skiljer mig så har jag alltid sagt att jag skulle helt klart nätdejta istället för att försöka träffa någon på krogen, som man gjorde förr.

Visst är det väl så att man med åren blir alltmer kräsen, vad gäller den man träffar?
Om man nu är ute efter ett seriöst förhållande, vill säga.

Man vill inte slösa bort dyrbar datingtid på någon som man vet att man inte passar ihop med.
I alla fall så skulle jag tänka.
Därför tycker jag att nätdejting verkar kanon.
Man kan sålla bort många, många, för att koncentrera sig på de som skulle kunna passa in i ens liv.
Rent praktiskt tänkt då förstås.

Eller är jag bara oerhört tråkig nu, som tänker så?

Förlåt om jag tassar in på detta sätt och frågar. *nyfiken*

Bra svar! Så tror jag också att det är. Man känner lätt att det alltid kan finnas någon bättre.
Sen har ju jag en "störning" där det finns ett speciellt attribut som känns väldigt viktigt för mig. Det är längden på en kille.
Så jag kan få ett mail som är himla trevligt, se en ansiktsbild som också ser bra ut och så går jag in på sidan, ser att han är 176cm lång och då bara lägger jag ner direkt.
Jag hade antagligen inte alls sållat lika hårt om det var ute i verkliga livet.

Nu ska jag köra en vän till lund, jag bävar inför varje gång jag ska lämnba datorn en längre tid för det kommer alltid tusen nya sidor undertiden

Så inga smaskigheter nu förräns jag har tillgång till dator igen!   

Klart man gör. Machete för att hugga sig fram i ena näven, järnrör för att knocka aporna i andra näven.