Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Alltså, låt mig lägga mig i barn-diskussionen..

Jag är en av de som inte vill träffa en man som redan har barn och jag tycker det är ganska "normalt" och okej att känna så. Lika normalt och okej att känna att man inte bryr sig om ens nya partner har barn.
Jag skulle kunna göra en lista på orsaker som gör att jag (och många av mina vänner när de var singlar) inte vill/ville träffa man med barn.
Är ni intresserade?

Du/ni behöver så klart inte ändra er. Jag menar bara att för mig är min åsikt ganska stark och känns viktig även om vissa anledningar kan upplevas löjliga.

1. Jag vill vara den som ger min man hans första barn. Jag vill att han upplever allt för första gången precis som jag.
2. Jag vill inte få min graviditet medvetet eller omedvetet jämförd med hans ex's
3. Det kommer alltid finns nåt annat i hans liv som är viktigare än jag.
4. Jag kommer alltid behöva stå ut med regelbunden kontakt med hans ex
5. Jag har här på familjeliv läst om alla problem som uppstå. Jag vill inte medvetet ge mig in i det.
6. Jag vill ha några år där det bara är han och jag.

Hmmm, jag skulle säkert kunna fortsätta

Charmigt om inte annat

Haha...FL är stort och här skrivs vääääldigt mycket jobbigheter om det där.Det märkliga är att jag tycker väldigt bra om barn. ALLTID velat ha barn. Funkar väldigt bra med barn. Men trots mina 30 år känner jag obehag vid tanken på att leva med en man som redan har barn.Fast det känns ju också som en sorglig tanke. Och det skrämmer mig att om jag är singel några år till och inte får barn så kommer folk tänka så om mig.
Man kanske har svårt att få barn?
Kanske inte träffat rätt person?
Kanske fokuserat så mycket på karriären att resten har fått vänta?

Jag tänker iaf inte så om män som är 40 och inte har barn. Däremot kan jag reagera när jag snackar med en man i 27-30 års åldern som har sisådär 2-3 barn..

Har också tänkt på det och någon gång tänkt ta bort min anonymitet. Men jag vill fortfarande kunna skriva allt som jag känner och tänker uatn att nån ska veta att det är jag.
Dessutom tänker jag nu tillbaka och vet att jag har skrivit om mitt sexliv och allt möjligt här. Inte tillräckligt cool för att skylta med det oanonym
Men jag är glad att många andr ainte är det...så jag kan ta kontakt om jag vill

Så jag har typ 5 år på mig innan du hade tänkt alla dessa tankar om mig?

Eller så är det så att man levde i en väääldigt lång relation och när det blev dags för sådant så drog mannen i fråga. Och sen tar det tid att läka o.s.v

Jag har en vän, 37 år gammal och hon har inte barn. Vill väldigt gärna ha barn. Men henne är det inte en gnutta fel på.

Och jag sa inte att du sa det. Jag fråga om jag hade 5 år på mig innan du tänkte så om mig

Exakt

det har jag också varit med om. Vi klicka riktigt bra via mail. han fick det nästan att pirra i magen på mig. Gillade hans foton å allt. Sen sågs vi och där fanns INGET.

Haha