Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

oops, råkade visst somna. Har en tendens att göra det när jag läser studielitteraturen... Nån som har ett bra tips hur man håller sig vaken??

Idag skickade han ett sms till mig. Han förklarade att vi inte kan ses på ett tag framöver. Han skrev att han ältar sönder sitt eget huvud kring hela hans livssituation. Så undrade han om jag kunde tänka mig vara en vän som det eventuellt kunde bli något mer med i framtiden. Han skrev även att det blev lite för mycket för honom att bearbeta tanken på att gå in i en ny relation och tanken på att jag vill ha barn i framtiden o.s.v. Och så skrev han att han inte var redo helt enkelt. Men att han tycker om mig

Jag förstår honom till viss del. Lååååång relation bakom sig som inte tog slut för alltför längesen. Jag har hört på honom att han grubblar mycket och att han har lite dåligt samvete för att han inte lyckades hålla ihop familjen utan avslutade relationen med barnens mamma. Tror även att han har lite dålig självkänsla.
Men samtidigt tycker jag att han gör en så otroligt stor grej av det! Jag har inte sagt att jag vill gifta mig och skaffa barn med honom. Jag har sagt att jag vill träffa honom.

Jag svara på hans sms och ftågade om vi iaf inte kunde prata i telefon ikväll för att det är enklare än att ta sånt här via sms. Han svarade "Gärna!! "

Jag är ju seriöst nyfiken på honom och tycker detta är så jävla trist!! Tips och förslag på vad jag ska göra? Säga?

Mähh! dig kan man ju inte luta sig mot när de stormar!

Jag vet ju så klart inte vad jag vill med honom i framtiden. Men nu vill jag träffa honom.  Vara med honom. Ha roligt och sen får framtiden utvisa. Men han har helt klart intresserat mig mer än nån annan på mycket länge.

Ja, jag vill ha barn i framtiden. Och när vi tidigare berört det ämnet har han sagt att han vill ha fler. Menjag har ju aldrig sagt att jag vill ha barn med just honom.

Mest av allt vill jag krama honom!
Men jag fattar inte varför han helt plötsligt blev så förbannat rädd?!
Och vad menar han med att han vill vara vänner? Prata med mig ibland men inte träffa mig, eller vadå?

Haha, nej det vet jag väl att vi inte har.  Får hoppas att han klarar lyssna på mig ikväll. Vet inte om jag fixar att bara vara hans vän, jag vill ju ha hela honom.

Imorgon ska jag träffa min dejt igen Nåde han om han blir sjuk igen då vet jag inte vad jag gör med han....

vilken charmör han är idag då! 

Att samtala men människor är vad jag jobbar med, hela dagarna (jobbar inom psykiatrin). Tänk då att jag kan bli så himla hopplös när det gäller mig själv. För jag är lysande på mitt jobb

man behöver väl inte ha sex bara för att man äter middag hemma hos någon

inte för att jag är sexfientlig på något sätt, men jag tycker man ofta glömmer bort andra möjligheter, bara för att man blivit vuxen. Att bara ligga och hångla och prata hela natten är den absolut mysigaste inledningen på en relation jag kan tänka mig.