Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Om han skulle sluta vara så på, är han nåt o ha då då?

Jag gillar HP, vill inte betala för att dejta.. 
Tycker även att de finns en hel del normala killar där

Härligt

Jag verkar vara en av få som aldrig haft problem med FK. Brukar snarare alltid bli positivt överraskad. 
Hoppas det löser sig för dig!

En olycka kommer sällan ensam sägs det ju. Men det som inte dödar det härdar, och när du väl tagit dig igenom allt som händer runtomkring med jobb och brusten kärlek så kommer du bara att känna dig ännu starkare!
Hoppas du får till två riktigt roliga dejter i veckan

Cocacola; hur ofta man träffas i början varierar beroende på person o andra yttre orsaker. Han jag dejtar nu träffar jag två tre gånger varannan vecka. Hade mer än gärna setts oftare men det får vi inte ihop.
Men vi hörs iaf på tlf varje dag;)

det låter inge vidare kul alls. Hoppas tjejerna kryar på sig fort!

Jag tror minsann att jag hittat en manlig version av mig... Jag och en god vän pratar ofta om hur vi funkar då vi båda är likadana när det kommer till relationer och bekräftelse. Om jag får för mycket för fort får jag lite panik och kryper in i mitt skal. Jag kan tycka att det är jobbigt att få höra om hur mycket någon tycker om mig och hur fin jag är, osv och säger någon det till mig kan jag verkligen inte säga det tillbaka för att jag vill att när jag säger det så ska det komma från hjärtat och inte bara för att..
Jag behöver inte ord för att bli bekräftad utan det räcker med att personen ifråga visar det genom handling för att jag ska vara nöjd. 
Jag har oxå fruktansvärt svårt för att bli kär, gångerna jag har varit det är lätträknade. Jag har dejtat hur bra killar som helst, och alla vänner har stått som frågetecknen när jag berättat att nä de var inget för mig för jag känt att något saknats. Behöver jag ens nämna hur kräsen de tycker att jag är??

Men nu har allt kommit i en annan dager. Jag har vid ett flertal tillfällen när jag o min dejt legat o myst varit på vippen att säga: jag älskar dig... men hejdat mig i sista stund... skulle kanske inte påstå att jag älskar honom men gud vad jag tycker om honom!  För inte tusan kan jag älska honom redan, det vore ju skumt..
Att jag tycker om honom har jag såklart sagt 
Och där tror jag han är som mig, eller som jag brukar vara. Hans handlingar visar klart och tydligt att han tycker om mig och han pratar ofta om oss och vad vi ska göra till sommarn osv.
Men säger eller skriver jag att jag tycker om honom så får jag svaret att han trivs med mig.
Vet ju att han tycker om mig men vill höra orden oxå. Men samtidigt vet jag att orden kommer när han känner sig redo att säga dem. 

Sorry för ett  långt inlägg, måste bara få ur mig mina tankar
 

shit vad du har börjat rätta felstavningar! hur många lyckas du hitta i mitt inlägg nu då?

Tack
men hade behövt lite analys på varför tusan jag behöver bekräftelse nu helt plötsligt för..... Varför har jag gått o blivit som alla andra för?? Blir man sån när man e kär kanske?