Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Berätta gärna om utfallet, för jag spyr nästa gång jag ser en presentation på "en käck och positiv tjej som gillar skogspromenader och picnic vid havet, men inte hittat den rätte än, hihi".

Vad var du nu, sa du? Relationsexpert? Ge dig. Jag är en jävel på att hjälpa andra människor, men tror inte jag är lika bra på att hjälpa mig själv. Det är så världen funkar, lika bra att vänja sig.

Du kan lika gärna vänja dig vid att du inte är bäst på allt

Ja det är jag, jag hjälper gärna min omgivning med min kunskap och min förmåga. Och andra med, i den utsträckning jag förmår. 

.............................................................................................................................!

(I mitt huvud svarade jag något HELT annat - som skulle fått FLs censur att brinna upp inifrån - om varför jag skulle be någon följa med hem efter att ha träffats några (några?! en räcker mer än väl) gånger..)

 

Now we're talking.. sånt brukar jag iofs få hjälpa tjejkompisar med 

Att erkänna att man inte är bäst på allt är första steget i tolvstegsprogrammet. Starkt jobbat!

Nu utgår jag bara från hur jag själv tänker, men måste man sätta en etikett på allting? Är det viktigt vad man kallar det?

Så skall det se ut.. fjomparna med sina skogspromenader och Mount Everest kan slänga sig i väggen. Det gäller att gå direkt till essensen!

Har du bråttom någonstans? Om inte, och om du är intresserad, ta det bara lugnt och se vart vindarna för dig. Om du inte orkar är det en annan femma, då får du utgå från det istället.

Jag vet, jag är jävligt jobbig med mitt "go with the flow"  

Jag vet inte, komma ihåg saker är inte min starka sida. Skall hämta fusklappen, den ligger i jeansen.

... som ligger i tvättmaskinen.. fan.. 

Kontroll är en illusion, det enda du kan kontrollera är dig själv och knappt ens det. Fast det vet du redan.