Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Det där ska du nog ta med en nypa salt. För det är ingen som har kontaktat mig ang skönhetsskattelagen och bett mig betala in någon avgift.

Haha Ja, det är det verkligen. Men mysigare blir det på söndag kväll när han kommit tillbaka hit till mig igen!
*Längtar*

För allas info så har jag en date på söndag;)

Haha trodde du va kille ju =) ack som man kan bedra sig......

Han kör fortfarande sin copy paste ser jag
Har också fått den på HP och där har jag inte varit på väääldigt länge.
Undrar om han någonsin får något napp på den?

Heeej... någon som minns mig. Jag var aktiv i tråden för ett tag sen. Sen fick jag rätt mycket galenskap att reda ut på hemmaplan och tog en paus både i dejtandet och i den här tråden.

Nu ska ni få en äcklig lyckohistoria...

Så för tre veckor sen tänkte jag att jag kunde pröva på dejtandet igen. En kille var jag väldigt intresserad av och jag trodde att han var intresserad av mig. Men så fort jag släppte för att låta honom ta initiativet så försvann han.
En annan kille skrev ungefär strax efter det ett högst ovanligt och trevligt och... ja så perfekt brev att jag var tvungen att träffa honom efter enbart tre växlade mail efter två dagar. På en måndag.

Jag stämde möte med honom utanför Stadsbiblioteket för en promenad. Jag rusade dit efter ett försenat utvecklingssamtal med dottern. (Var så arg på läraren som lät oss vänta en halvtimme innan vi fick komma in.) Vi gick en promenad, som bara blev längre och längre och till slut så beslöt vi att äta middag på en japansk restaurang. Allt var bara så där läskigt bra och trevligt. Han följde mig till bussen och tio minuter senare fick jag det där sms:et som man läser om att alla andra får. Han ville träffas igen.

Efter det har allt varit så enkelt. Jag har aldrig trott att man kan hitta varandra så självklart och direkt och bara veta från början att det är rätt. Åtminstone inte att båda gör det. Samtidigt. Men det finns faktiskt! Det går inte att beskriva hur bra det känns. Hade vi inte haft barnen så hade vi nog bott ihop redan. Jag har aldrig känt att jag behöver analysera eller undra över hur han känner eller hur jag känner. Allt har som sagt varit så självklart från början. Han känner likadant. Förut hr jag alltid undrat hur den jag träffat känner, när kan man ringa igen, hur många sms kan man skicka iväg på en dag, kan jag verkligen fråga ännu en gång när vi ska träffas nästa gång... etc.

Jag hade nog slutat tro. Men så bara hände det. :) (Ja haleluja -  jag är frälst - garanterat!)

Så nu håller jag tummarna för er och försöker inge alla er andra här hopp med mitt vidriga lyckoslisk. (Jo så kunde i alla fall jag känna när jag läste om andra förut. Jag tyckte att det var överdrivet (och rent elakt ibland) att köra upp det framför näsan på mig.Jag skrev tom som status på FB en gång att jag ville slippa läsa om alla vänners gulligull hemmakvällar.

Men!
Det går faktist att få det här att fungera. Och det utan att behöva ta någon som verkar vara någorlunda ok bara.
(Och den här gången så var det två andra tjejer som han skrivit med som fick veta att han nu hade träffat rätt person och att han önskade dem lycka till med att hitta någon annan. Jag får hoppas att det inte var någon av er.)

har du det stormfritt?  

Du också.. Det här vädret gör ju inte saken bättre.

Ja, idiotkorrekt heter det alltsomoftast. Alltså tangentbordet är egentligen ganska bra men ibland så får det liksom helt fnatt och så får man sms där man verkar helt bäng typ. Argh!