Det där med att känna sig som en usel pappa, kommer bara i korta perioder. Man har mycket att göra och ibland kommer det över mig att jag borde ha prioriterat mer tid med barnen. Fast jag tror att de mår bra. Vi kan prata om vad som helst, det är ju inte alla som kan det. Sex och känslor är inga problem att prata med mina två killar och det är jag stolt över. De är jättefina, har bra värderingar, är inga mobbare, håller på med musik och lite annan konstnärlig inriktning. De har lätt för sig att prata med andra. Så jag är väldigt stolt över dem, tycker att de är fina människor. Men jag borde ha haft mer tid med dem. Men jag har kanske fel.
När det gäller relationer så har jag inte prioriterat förhållande tillräckligt högt. Jag har blundat för att underhålla och se till att relationen hålls vid liv. Detta misstag har jag gjort två gånger. Men det kommer nog inte att hända fler gånger. Jag har lärt mig...
Därför ska man inte deppa för mycket över en separation. Man lär sig nya saker... Men visst är det trist ändå att en del förhållanden tar slut. Jag tänker ibland på en relation som jag lät dö, någon gång kring 1986. Det kan jag ångra än idag. Jag tror att det hade varit jäkligt bra idag om vi hade varit tillsammans fortfarande. Men jag (eller vi) lät det dö ut.
Mitt senaste äktenskap, 20 år, dog ut pga för mycket fokus på materiella saker och arbete.
Ja-a ni, nu är det inte många dagar kvar tills ett nytt år börjar. Jag satt i bilen nu i morse, på väg hem, och tänkte på hur 2012 ska förvaltas. Vad har jag för mål? Vad vill jag ändra och förbättra i mitt liv? Hur ska jag tackla singellivet?
Jag sitter på toalettstolen nu och börjar få ont i låren, samtidigt som jag börjar tappa känseln i vissa kroppsdelar. Så jag får skriva mina mål lite senare...
Hur tänker ni inför nästa år?
Fan, jag är så kass på att stryka skjortor. När jag nu nästan har strukit färdigt en skjorta så upptäcker jag att den redan var struken, sen förra veckan. Det är precis som att skjortor blir skrynkliga på ett annorlunda sätt när jag är klar.