Psykos, hur lång tid tar det att bli bra?

Jag insjuknade i schizoaffektivt syndrom i tonåren. 2001 fick jag min första psykos. Att repa mig efter den tog allt som allt över ett år. Därefter har det gått upp och ner (i skov) då jag både varit psykotisk, deprimerad och manisk pga att jag inte tagit mina mediciner. Nu har jag en bra kombination mediciner så jag mår bra. Sumlman av allt: ta medicin annars kommer skoven då du blir sjuk.

hej
Vet en som medeterar och tar ingen medecin det går bra så. 

Jag har haft psykos men kommer inte ihåg hur lång tid det tog innan jag blev mig själv fick vid den situationen 12 ECT behandlingar och låg inne på psyk i 4 veckor...jag antar att det under den tiden började vände det här var 1999 tror jag.
Jag har efter det legat inne många gånger men det har inte utvecklas till psykoser mera, jag har sjukdomen Biopolär typ 2 så det går upp och ner för mig.

Fast du inte känner dig deppig så tror jag iallafall att du är det, känner igen mig i att känna sig korkad och för mig har det varit som att befinna sig i en bubbla att se andra röra sig och prata men inte höra eller uppfatta vad som händer och sen det där med minnet och att inte känna glädje längre man känner sig bara blase och tom på allt, det är väldigt  väldigt vanliga symtomer på depressioner..

Många gånger är ju psykmedecinen det som avgör om man lever eller är död så vad är några kilon då bara att du ser till att äta rätt och motionera så kanske du kan hålla nere på uppgången av kilon men det är oftas inget man kan göra åt det,börja för gudskull inte med en massa dieter..ät vettigt och una dig något gott emellanåt och börja motionera lite mera..
Prata med din läkare det finns några medeciner som har lite mindre biverkningar med viktuppgång  så säg hur det är bara så kanske du får byta till något som är bättre..

Att tampas med sitt psyke är så olika från person till person endel kämpar hela livet och endel har årstidsbundna depressioner och andra drabbas bara någon gång under hela dess liv osv osv så det är olika hur det är.

Det är skit kämpigt att komma tillbaka till sitt gamla jag den som man innerst inne är och vill vara det har för mig inneburit många års terapi och att jag nu kommer att få äta medecin livet ut det vet jag och jag kommer nog aldrig att bli frisk kommer nog alltid att få kämpa med sjukdommen och det känns inte så kul men jag har inget val än att acceptera det.

Jag har varit "sjuk" sedan 10 år ålder och har sedan gått så långe med ångest och deppighet att det på något sätt blivit min trygghet konstigt men sant ,det har tyvärr blivit JAG.Just det att sjukdomen blivit jag det försöker jag arbeta med i terapin för det är inte bra tankar och känslor..

Gå i samtal och ät din medecin och försök att se att det kommer att ta lite tid att reda ut VARFÖR du mår som du mår, men när man väl kommit så lång tror jag att det är väl värt det...har tyvärr inte kommit så långt själv men jag tror att jag är på god väg... hoppas jag.

Lycka till med allt TS

Tack för svaren. Så det kan ta ett år att komma tillbaka... jag hoppas jag kommer tillbaka till mitt vanliga jag igen. Jag var alltid glad och sprallig nu är jag helt tvärtom.

Jag ska prata med min läkare om antidepressiv medicin nästa gång vi ses. Jag kanske ska prova en vända till med det. Men en annan sort som man inte går upp i vikt av. Jag har 20 kg övervikt som jag inte fått ner sen jag slutade med Mirtazapin.

Jag kommer inte sluta med psykosmedicinen på eget bevåg, det gör jag när läkaren säger att jag ska sluta med den. Jag vågar inte hamna i psykosen igen, det var tillräckligt kusligt och avskräckande förra gången.

Det finns nu mera endel psyk medeciner som har lite mindre biverkningar när det gäller viktuppgång så fråga din läkare och berätta att det är en farhåga du har eftersom du inte vill gå upp mera.

Jag är själv livrädd för att få en till psykos det var så hemskupplevelse för mig också när jag fick det i slutet av 90-talet det var så skrämmande att vara så långt bort från verkligheten att tappa fotfästet totallt .
Samtidigt så tyckte jag att det var så skönt att bara släppa på allt och vara så sjuk som jag var bland personal som fångade upp mg det var så skönt att släppa alla spärrar och sluta att spela spel...det är väl den enda positiva upplevelsen annars var det så skrämmande allt.

Det är bra att du låter läkare bestämma när och om du ska sluta med psykmedecn det är det bästa att lämna över till någon som vet och har kunskap

Jag provade Zyprexa i början men fick hemska biverkningar inom en vecka så jag hamnade på akuten. Jag vet inte om jag vågar prova någon annan medicin nu när Fluanxol fungerar utan biverkningar. Möjligen är det lite påverkan på vikten men det kan bero på annat att jag inte gått ner alla 20 kg igen. Jag rör inte på mig alls så mycket som jag borde.

Tänk på vad du rekomenderar (för helvete)!

Meditation är som att be om en ny psykos. Man upplever att tillsåtndet blir bättre, men det är det farligaste man kan syssla med om man har en psykosproblematik! Googla meditationspsykos så får du se själv. Din vän upplever så klart att han eller hon mår bra, men riskerna är skyhöga.

TS - jag studsade upp igen direkt, men jag mådde inte speciellt dåligt överhuvudtaget (upplevt hälsa). Jag var snarare manisk och fnittrig. Det går nog inte att säga generellt, men man kan appselut bli bra igen.

Meditation är inget jag tänkt ge mig in på. Det är inte riktigt min grej.

Jag hade psykosen i vintras så det har gått ett halvår sen jag började med medicin mot hallucinationerna. Hallucinationerna är borta sen juni, men jag har inte fått tillbaka hjärnan. En stor skillnad mot tidigare är att det är tyst i huvudet. Jag har inga röster eller ens tankar i huvudet längre.

Skönt att det börjat vända för dig att du äntligen fått tyst i huvudet ...

Låter jobbigt, men det kan ju ta tid att hitta rätt dos av rätt preparat. Du har ju inte varit i cirkusen så länge ändå. Jag har kvar en del hallucinationer. Min psykolog förklarade det med att "har de en gång kommit på att man kan se dem, så glömmer de inte det".