Vår hund bet min son i ansiktet

Verkar vara både hundens och sonens fel, mest sonens egentligen då han är så pass gammal att han börjar förstå vad som är rätt och fel, hunden ville bara försvara sig.

Antingen så får ni verkligen säga till din son på skarpen och verkligen trycka in att man inte biter och slår hunden osv. Om inte det funkar kanske det är bäst att inte ha kvar hunden.

Sen såg jag att någon skrev att TS var knäpp för att hon skällde ut hunden... herre gud säger jag bara... hon blev ju säkert livrädd och skällde då på hunden, det hade jag också gjort. Då tycker jag det är värre att skälla ut barnet. Ist får man förklara att man helt enkelt inte biter hunden.

Hoppas det löser sig för dig TS. Försök få din son att förstå att man ska leka snällt med hunden så kommer det säkert funka fin fin. Annars får ni som sagt lämna bort hunden.

Kram!

Snälla Ts, ta ALDRIG mer hem er hund. Se till att den kommer till ett bra hem istället. Eller avliva den. Det kan inte bli värre än vad den stackars hunden fått genomlida hemma hos er.
Den har blivit trakasserad, påkörd, biten, trots varningar lyssnar ingen på den. När den nu då har ont och verkligen markerar så blir HUNDEN utskälld, bunden och utfryst från sin flock. Det kan inte bli mycket värre än så för en hund.
Så jag ber dig TS, låt hunden bo någon annan stans, Och lär din son hur man umgås med djur innan ni tar hem något annat husdjur.

*applåderar*

Precis det jag ville säga.

Nej det är inte sonens fel, det är ert fel som föräldrar och djurägare eftersom ni tillåter sonen att faktiskt misshandla hunden.

Givetvis måste ni göra er av med hunden eftersom ni uppenbarligen inte klarar av att hålla den åtskiljd från sonen. Därmed inte sagt att det lämpligaste är en avlivning.
Jag är av den åsikten att hundar i liknande lägen måste få försvara sig, men när det går från nafsande i i händerna och morrningar till bett mot ansiktet så måste hunden bort från sonen.

Har själv avlivat en annars underbar hund efter en olycka med ett barn (flickan hoppade över honom och trampade honom på pungen) hade hunden i de läget bitit flickan i handen eller uppträtt aggressivt i just det ögonblicket så hade det varit lugnt, men han gick direkt mot halsen och skadade henne ganska allvarligt innan han sansade sig, något vi absolut inte kunde acceptera. Så han fick somna in för att garantera barnens säkerhet.

Vad jag inte förstår är hur i hela friden ni kan ha låtit det gå så långt? Första gången en hund markerar mot ett barn måste man ju ta itu med orsaken, i ert fall verkar det ju vara helt befogat för hunden att försöka försvara sig efterson ni som ägare har brustit i ert ansvar gentemot hunden. En hund ska aldrig lämnas att försvara sig själv! Det kommer det hända olyckor.

Och hur i hela friden tänker ni som föräldrar när ni någonsin igen tillåter barnet att vistas obevakat i samma rum som en hund som tidigare har nafsat?

Jeez, min tvååring vet till och med att man inte behandlar djur så! Instämmer med så många andra, för bådas skull innan det går riktigt illa, omplacera stackaren!

Vad spelar det för roll vems fel det är! Nu har det hänt och det går inte att blunda för! Jag skulle aldrig vågat ha kvar en hund som bitit ett barn!

Sen att din sambo blir vansinnig på er 3.5 åring är ett helt annat problem!

Avliva hunden. En hund som biter ett litet barn är inte att lita på.