Är det rätt att adoptera sn-barn?

Nej, du har fel. Vi som adopterar kan välja att adoptera ett barn med i förväg kända särskilda behov och ta ställning till om det är något man bedömer att man klarar. Alla som väljer att INTE adoptera ett barn med sn kan förstås få ett barn som visar sig ha omfattande särskilda behov ändå. Det är en del av livets villkor och en del i att bli förälder.

Jag tror det är bäst att ignorera både ts och Butterflower, även om TS är något av det vidrigaste jag har läst här på FL.

Man ska alltid använda handskar vid risk för blodsmitta. Det är viktigt att skyddsutrustning finns på alla avdelningar. Man ska inte behöva rota i förråd och leta efter handskar. Arbetsledningen har ansvar för att detta efterlevs och att personalen informeras.

OBS att det går barn på våra skolor och föskolor som bär på blodsmitta. De flesta av dem är inte adopterade. Det finns inga krav på att personalen informeras om blodsmittan. Därför måste man alltid ha respekt för blödande sår. Sätt på er skyddshandskar! Det tar inte mer än ett par sekunder extra.

Jag förstår....

Ja, och faktum är att barn med såväl HIV som hepatit redan går på förskolor och skolor runt om i landet. Ingenting säger att personalen måste informeras om detta. Smittrisken anses obefintlig vid normalt ungänge. Om något barn börjar blöda när det är i förskolan eller skolan ska personalen använda skyddshandskar när det hjälper barnet. Arbetsledningen ansvarar för att personalen är informerad om hur sårskador ska hanteras.

Nej, du får inte veta det om inte föräldrarna väljer att vara öppna med barnets smitta. Med tanke på hur stigmatiserande både hepati -och HIV-smitta är har jag full förståelse för om föräldrarna väljer att INTE informera.

Jag är lärare, och inte ens vi som arbetar i skolan får veta om något barn bär på blodsmitta. Om något barn börjar blöda ska vi alltid skydda oss med handskar när vi hjälper barnet. Skyddsutrustning och förbandsmaterial finns uppsatta på flera platser i skolan.

Skolhälsovården kan vara informerade om smittan, men de har mycket strikt tystnadplikt även gentemot skolans övriga personal.   

Lite speciellt är det om ett barn gör sig illa i t.ex. slöjden. Då är det även verktyg eller t.ex. symaskiner som måste   rengöras, nålar som måste kasseras osv.

Nej, det finns ingen anledning att informera lärarna eftersom det inte har någon betydelse. HIV smittar inte genom vanligt socialt umgänge. Om något barn blöder i skolan ska all personal som hjälper till alltid använda skyddshandskar.

Jag jobbar som lärare  på en högstadieskola med mer än 500 elever. Det har hänt att vi på skolan har fått veta att det finns en eller flera elever som bär på blodsmitta. Vi har inte fått veta vilken eller vilka elever det gäller, inte heller vilken form av blodsmitta det gäller, men i sammanhanget blivit påminda om att alltid använda skyddsutrustning om någon elev skulle börja blöda. 

Du har fel. Det finns fler som vill adoptera barn än det finns barn som är fria för adoption. Av den anledningen är det långa köer (flera år i många fall) innan man får sitt efterlängtade adoptivbarn.

De flesta små och friska barn som är juridiskt fria för adoption idag får familj i sitt födelseland. När man adopterar ett barn internationellt måste man räkna med att de kommer att ha någon form av sn. Det kan handla om att barnet är för tidigt fött, har någon sjukdom eller missbildning, har hunnit bli några år eller har svår social bakgrund. Alla som adopterar måste ha beredskap för att ta emot ett barn med sn. Viss sn är lätta att åtgärda, andra kräver behandling eller stöd livet ut.

När det gäller diskussionen om kostnaderna och antydan om att våra barn belastar samhället blir jag riktigt irriterad. Vi som adopterar är ofta lite äldre än genomsnittsföräldern. Många av oss är medel- eller höginkomsttagare. Vi har jobbat i många år och har under alla dessa år betalat in en helvetes massa skatt, rent ut sagt. Vi fortsätter att jobba och göra rätt för oss. Om någon familjemedlem behöver hjälp och stöd som innebär att det tar skattepengar i anspråk har jag inte det minsta dåligt samvete för det. Om mitt adopterade barn har behov av sjukvård, mediciner, stödresurser i skolan osv är det vår förbannade rätt att få det, på samma sätt som om mitt (eller ditt?) biologiska har behov av hjälp.

I helvete heller. Jag brukar försöka undvika svordomar, men det finns undantag. Sällan har en tråd retat upp mig så till den grad som denna. Tänkte först ignorera den eftersom den antagligen bara syftar till att provocera, men kan som vanligt inte hålla fingrarna i styr.
Jag håller med dig. Stackars tjej. Hoppas hennes föräldrar är omtänksamma och kärleksfulla, för denna tjej tycks ha behov stora som oceaner. Föräldrarna verkar ge henne ekonomiskt stöd i alla fall. 
  

Din dotter har hjärtat på rätta stället.