Perversion

Jag vill börja med att ge lite bakgrunds-information;
Jag är en kvinna i 30-årsåldern, som har två barn i skolåldern och en sambo. Jag blev sexuellt utnyttjad regelbundet under 7-8 års tid som barn och tonåring, vilket jag antar är orsak till det problem jag redogör för nedan.

Läste denna tråd här på FL.  Denna text är kopierat från någon som svarade i tråden:

”Är en man, som hade en liknande lärare bla i svenska i åk 7. Han var väl då i ungefär samma ålder som TS beskriver.  Han favoriserade alltid flickorna, särskilt 3 av dom i min klass..  Jag såg ofta hur han kunde stå bakom och lutade sig fram över dom, och hela tiden så höll han sin hand på deras axel, även så "råkade" handen glida ner framåt över brösten.  Iaf 2 av tjejerna fann sig i detta och lät han hållas.  Så mycket att de t.o.m gick fram till katedern (vår skola hade kvar den gamla formen av inredning), stå brevid honom och luta sig framåt.  Jag satt ibland längst fram på ena sidan och kunde då se hur han även smekte dom på insidan benen.
10 år efteråt hade vi en klassträff, jag pratade då med en av tjejerna, de andra var inte med.  Hon berättade då att hon + 1 tjej till var mycket medvetna om vad han höll på med och lät honom hålla på, han hade lovat dom bra betyg, vilket de också oförtjänt fick. Utöver de han gjorde i klassrummet med dom, så var det han som hade tagit båda tjejerna oskuld hemma hos sig. ”

Jag mår illa när jag läser detta. Får hjärtklappning, känner ångesten komma krypandes.
Samtidigt blir jag upphetsad och lite kåt av att läsa vad som beskrivs. Detta föder bara ännu mer ångest inom mig.

Jag vet inte hur jag ska bli fri från detta, om det ens går? Vill inte känna upphetsning över sånt här, och liknande scenarion. Känner mig pervers, felskapt, illamående över mig själv. Tårarna bara rinner när jag skriver detta. Går det att bli fri från såna här känslor, eller är jag dömd att leva med dem för alltid? Är allt jag kan göra att försöka ignorera dem, eller går det att bli helt fri?

Jag kommer aldrig någonsin att agera på dessa känslor, det är i alla fall ett som är sant. Jag blir så otroligt ledsen när jag läser om barn som blir utnyttjade av vuxna (eller äldre tonåringar). Men att känslorna av upphetsning finns där, är nog för att få mig att må väldigt dåligt..