Får era små sova hos er om de drömt mardrömmar eller så?

Våran dotter får komma in till oss när hon vill. Drömmar eller inte. Men man vet väl själv hur obehagligt det är när man drömt något. Man kan väl ändå förklara att det bara var en dröm och ingenting farligt.

Våra barn får sova hos oss när de vill, mardrömmar eller inte.

Våra barn är alltid välkomna, drömmar eller inte. Storebror har sovit mycket hos oss under åren. Lillebror kommer mer sällan.

Ja absolut men även här så sover de hos oss i den åldern så det är inget problem, speciellt om de har mardrömmar så bör alla barn få sova nära sin förälder och känna den trygheten.

Självklart får han det. Han behöver inte ens förklara sig med mardrömmar dyl. för att få sova inne hos oss. I vårt rum och säng finns det alltid en plats för honom, och han är 4år. Inatt kom han in och la sig mellan oss, märkte inte ens av det förens han väckte mig omkring 4 och ville ha mer täcke. I vanliga fall så märker jag inget förens jag vaknat på morgonen. Varför skulle man inte få sova hos sina föräldrar? Är uppvuxen med att både jag och min storasyster smög oss in och la oss inne hos våra föräldrar tills vi var okring 9-10år. Kommer fortfarande ihåg tryggheten man kände när man tänkte/drömmde om läskiga saker.

Självklart får de det... vet ju bara själv hur läskigt det är att vakna efter en väldigt otäck mardröm.

Våra barn är ALLTID välkomna att sova i vår säng oavsett anledning!
Behöver de vår närhet och trygghet är det självklart att de ska få det.

Och i ärlighetens namn skulle jag aldrig orka ta en "kamp" mitt i natten. Vi flyttar över våra barn när de vaknar på natten, de somnar om och vi somnar om, fort och smidigt Visst blir lite trångt ibland men tiden går fort och snart är man väl glad om de överhuvudtaget vill sova hemma      

De få ggr mina barn varit så ledsna efter en mardröm mitt i natten har jag suttit bredvid deras säng tills de somnat. Handlade om ca 20 min. Hellre det än att de sover i vår säng och jag sover illa en hel natt pga sparkandes fötter etc.

Själv sov jag med mina föräldrar till och från tills jag var 11-12 år! Vill verkligen inte att mina barn ska bli så. :/ och det har fungerat kanon.

Jag tycker också att det låter som ett Anna Wahlgren-påhitt att man skulle bekräfta för barnet att det finns orsak att oroa sig om man ger barnet tröst. Det är så bakvänt att jag vill slita mitt hår av frustration över att sån smörja sprids bland föräldrar.

Mina barn sover hos mig när de känner att de behöver det. Om det beror på mardrömmar, orolighet över något annat eller bara en önskan av att få vara nära spelar ingen roll för mig.