• Äldre 30 Aug 11:43
    4769 visningar
    16 svar
    16
    4769

    grannens son har blivit ängel- hur ska jag bemöta?

    Hej.
    Jag har inte förlorat ett barn själv och hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig förstå hur hemskt och ofattbart det måste vara.

    Men jag fick nu reda på att våra grannar som vi inte känner jättebra förlorade sin son för ca 2 månader sedan. Det har varit sommar och vi har haft semester och de har varit borta mycket så vi har inget märkt förrän en gemensam bekant till oss berättade för mig.

    SÅ nu vet jag inte hur jag ska bemöta dom nästa gång jag ser dom.. jag har bara sån lust att gå över dit nu och ge dom en stoooor kram, men de skulle de säkert bara tycka känns konstigt eftersom vi inte känner varann.

    Skulle man uppskatta att grannarna la ett kort i brevlådan där de står att man nyss fått veta vad som har hänt och att vi tänker på dom??

    usch det är så fruktansvärt..

  • Svar på tråden grannens son har blivit ängel- hur ska jag bemöta?
  • Linnik­a
    Äldre 30 Aug 11:48
    #1

    Min sambo förlorade sin lillebror i en skoterolycka år 2000. Sambon var då 16 år och hans bror var 10.
    Han har i efterhand berättat att folk betedde sig avståndstagande från hela familjen förmodligen på grund av att man inte visste riktigt hur man skulle bemöta en sådan hemsk sak.

    Han berättade att det bästa som fanns vara när någon bara kom fram och gav en kram, det räckte liksom med det. Bara en gest som visar att dom fanns där och att dom brydde sig.


    ღ Linus ღ
  • Äldre 30 Aug 11:51
    #2

    Beklaga sorgen tycker jag. Men gör det personligen och inte genom att lägga kort i brevlådan

  • Äldre 30 Aug 11:52
    #3

    Jag förlorade min pappa i tonåren och Måns drog sig bort... Jag bemöter döden med ett rättfram och ärligt sätt. Det har hänt, det går inte ändra på. Jag blev jätte ledsen när vännerna inte pratade med mig om pappa, men de hade en rädsla för hur jag skulle reagera. Och allt jag ville var att få prata om pappa och att folk vågade bemöta min sorg. Så jag skulle absolut prata med henne, och känns det jobbigt. Lägg ett kort som du skrev men visa att du vet iaf. Men tror mest på personligt möte och en kram även om det kommer komma tårar. Man får gråta...

  • The Hermit
    Äldre 30 Aug 11:53
    #4

    Javisst, det är helt ok att göra så.
    Det känns bra att veta att andra människor också blir berörda av det som har hänt.
    Det är alltid ok med kondoleanser och hör till god sed att man visar sitt deltagande om man är grannar.


    The only person you can change now or ever is yourself
  • Äldre 30 Aug 11:55
    #5

    Har, tack och lov, ingen egen erfarenhet.


     


    Men att lämna en blomma med en liten hälsning vid dörren, kanske?


     


     

  • Äldre 30 Aug 12:03
    #6
    Sapato skrev 2011-08-30 11:51:39 följande:
    Beklaga sorgen tycker jag. Men gör det personligen och inte genom att lägga kort i brevlådan

    Jag kan hålla med om att man vill göra det personligen.. men vi träffar aldrig dom ute på gården eller så.
    Och ´jag själv tycker att det känns jobbigt att bara gå och ringa på dörren och säga hur ledsen jag är när de öppnar. VI har endast varit grannar i 6 mån, så vi känner verkligen inte varann mer än att vi har hälsat på varandra då och då.
    Hade känts enklare om vi ändå hade lite kontakt med varandra.. jag vet ju knappt vad dom heter.
  • Äldre 30 Aug 12:09
    #7

    Vet du, lämna ett personligt brev isf. Förklara hur du känner och att du tänker på dem. Var öppen och ärlig, sånt skiner igenom i text också. Och när ni väl möts så är det säkert lättare att börja prata mer naturligt.

  • Äldre 30 Aug 12:11
    #8

    Ok, men om det är så att ni aldrig haft en relation så kanske du kan skippa att beklaga. Småpratar ni inte ens i trappen?
    Mina grannar som jag småpratat med sa att det bara var att ringa på vad det än var när min sambo låg jätte sjuk på sjukhus. Jag tog inte illa upp utan snarare tvärtom
    De hade sett när ambulansen kom!!
    Inte samma sits men iaf.

  • maymir­acle
    Äldre 30 Aug 12:16
    #9

    Tror absolut inte att de kommer tycka det är konstigt, snarare tror jag att det skulle kännas positivt för dem. I en sorg så stor finns det inga ord i världen som hjälper, men bara att dem sägs/görs; av en nära vän, en främling eller en bekant, gör att det känns lite varmare, lite lättare att stå ut i det allra värsta. Ännu hellre än just orden är just gesten; kortet, kramen, blomman etc Eller att bara finnas där och lyssna, inte prata själv, utan lyssna.

    Jag har själv en änglasyster och jag tror att jag talar för de flesta som mist en nära när jag säger att det absolut värsta är när folk låtsas som inget eller undviker en för att de inte vet vad de ska säga eller göra. Man behöver inte veta hur, bara man gör.

    En kram eller kort i brevlådan tycker jag båda två låter jättebra, gör det som känns bäst i hjärtat tycker jag.

  • Äldre 30 Aug 12:26
    #10

    Lämna ett personligt brev tycker jag låter bäst. Efter min pappa dog fick mamma och jag massor av blommor och nu klarar varken jag eller mamma att ta emot blommor på exempel födelsedagar för vi förknippar det med hans död.
    Så personligt brev där du förklarar att ni tänker på dem skulle nog uppskattas.

  • Äldre 30 Aug 12:56
    #11
    Sapato skrev 2011-08-30 12:11:24 följande:
    Ok, men om det är så att ni aldrig haft en relation så kanske du kan skippa att beklaga. Småpratar ni inte ens i trappen?
    Mina grannar som jag småpratat med sa att det bara var att ringa på vad det än var när min sambo låg jätte sjuk på sjukhus. Jag tog inte illa upp utan snarare tvärtom
    De hade sett när ambulansen kom!!
    Inte samma sits men iaf.
    Vi bor i hus och inte lägenhet.. så det känns iaf. lite närmare än bara grannen i samma hus..
    maymiracle skrev 2011-08-30 12:16:22 följande:
    En kram eller kort i brevlådan tycker jag båda två låter jättebra, gör det som känns bäst i hjärtat tycker jag.
    Tack för alla svar.. Nu tror jag att jag vet vad jag ska göra..
    jag skriver ett litet kort till att börja med så kan jag ge dom en kram nästa gång jag träffar dom. då vet dom iaf. att jag vet om att det har hänt..

  • Äldre 30 Aug 16:54
    #12

    Okej, men om ni bor i hus så tycker jag det är mer personligt än lägenhet så då tycker jag absolut du ska visa ditt stöd.

  • sus60
    Äldre 22 Jan 18:25
    #13

    Förlorade min son sommaren 2011,

    Om man bortser från alla de hundratals buketterna man fick ta emot samma dag måste jag säga att:

    lättast för mig ,har varit dem som bara lämnat en hälsning antingen vid dörren eller i postlådan, personliga påhälsningar gör så fruktansvärt ont och får en att tänka på den hemska sanningen.

    Men det är ju klart min personliga åsikt.

  • Äldre 22 Jan 22:28
    #14

    Vill bara säga att när vi förlorade vår nyfödde son så tyckte jag det var väldigt jobbigt med alla som plötsligt ville kramas. Det kändes väldigt inkräktande och mer som om det var för deras egen skull än för min skull. Jag sa inget till dem utan lät dem hållas eftersom jag förstod att tanken var god och de ville oss väl. Men som sagt, jag tyckte det var jobbigt. Även om de frågade först kunde jag inte säga nej, det kändes liksom snålt att tacka nej till en kram även om jag inte ville ha den.

    Däremot uppskattade vi alla kort i brevlådan från mer eller mindre bekanta, alla blommor, och framför allt alla som vågade prata med oss, vågade fråga. Vi ville ju trots allt berätta om vår son som vi var så stolta över.
    Så för mig var alla sätt bra, utom just kramar, från de mer flyktigt bekanta.  

  • Äldre 23 Jan 10:15
    #15

    Det slutade med att jag la ett kort i brevlådan och sedan när jag träffade dom... visserligen 2 månader senare så var det hon som hann komma fram till mig först och gav mig en kram och tackade för kortet.. så det kändes som om jag gjorde rätt i just den situationen.. 

    Men tack för att ni berättat om era upplevelser.. ska ha med mig det.. 

  • Äldre 1 Feb 11:43
    #16

    När vi förlorade vår son 2005 var det jättejobbigt med alla som INTE var nära vänner som ville prata. En del kom med plumpa kommentarer och uttalanden ("det kanske var lika bra att han dog eftersom han var så sjuk") i allra största välmening. Och även om en del uttalanden gjorde riktigt ONT, så hellre det än alla blickar från människor som VISSTE vad som hade hänt men låtsades som om det regnade. Det är jobbigt att stå utanför och inte veta hur/om man ska trösta eller säga något, men det är ännu värre att stå med en tom famn utan att någon verkar bry sig.

    TS: All cred till dig som vågade visa att du bryr dig! 


    En del säger att de har sett en ängel. Jag har hållit en i min famn.
Svar på tråden grannens son har blivit ängel- hur ska jag bemöta?