Sven Erik Johansson skrev 2011-09-02 11:38:21 följande:
Som jag ser det är problemet att när fosterutvecklingen är igång så har indivden redan satts till världen
och då menar jag att abort som ju innebär döden ger ännu färre möjligheter för den som inte är
född än tex Downs syndrom. Döden tar ju bort precis alla möjligheter.
Därför ser ajg positivt på att även barn med Downs får födas. Jag är i princip mot allt dödande som
kan undvikas. Sedan finns det kanske förståss fall tex där kvinnans liv står mot barnets osv
och i det valet kritiserar jag inte abort som val.
Men ingen har sagt att barn med DS inte får födas, men du måste låta kvinnan och mannen som ska ta hand om barnet få välja själva om de vill känna sig begränsade i sitt liv av hur mycket mer ett sånt barn oftast kräver eller inte.
Det är upp till var och en att själva känna efter, vill jag ha ett barn som kommer få följdsjukdomar, utvecklingsstörning, olika andra handikapp? Vill jag ta hand om allt det där när jag har ett liv utanför hemmet också? Eventuellt andra barn som blir åsidosatta då det sjuka barnet kräver så pass mycket mer? Det är ingen som säger att de INTE får födas, men om man vill välja att begränsa vad som ska födas i sitt eget liv, vem ska få ta bort den rätten?
Jag vet att jag inte vill ha ett barn som kommer kräva så pass mycket av mig, att jag inte ska få kunna njuta av de ev 20år jag har kvar på denna jord som "frisk" utan vill kunna njuta av att se mitt barn bli vuxet, självständigt och självförsörjande och inte oroa mig för dennes liv och utveckling.
Nu finns det inget som säger att mitt barn TROTS att jag gjort fosterdiagnostik, inte kommer ha problem med hälsa, inte utvecklar någon form av störning eller handikapp eller annat "skit" som jag benämnt det som innan, men jag har iaf gjort mitt yttersta för att skapa de bästa tänkbara förutsättningar för mitt barn. Det är det som är nyckeln till allt, bästa tänkbara förutsättningar till ett "normalt" liv för just MITT barn.