God doesn´t make mistakes

jag är för fri abort jag med. Det här handlar inte om det. Utan om den selektiva fosterdiagnostiken.

Det här handlar inte om vad man får på köpet.. "tja.. sen får du reda på som extra bonus om ditt barn har DS"

Dom säger inte hos barnmorskan ett skit om andra "defekter" som bör undersökas.. Dom säger rakt ut att man är i den lämpliga åldern till att få tester för DS.

Inte fel i vissa avseenden.. När det gäller svåra sjukdomar..  Har inte sagt annat. Har sagt det ända från början =) (så vaddå 200 inlägg..=) )
Men selektiv fosterdiagnostik i det avseendet att eliminera "sorter" av människor..Som inte har någon sjukdom. Lite som "rasism" (Hahaha.. gå inte igång på detta nu.. fan har inte riktigt tid just nu)

Jo, downs syndrom. Det är ingen sjukdom.

Nej, jag tycker inte det var kränkande mot någon att käka folsyra. Barnet hade jag redan valt att föda.. Ryggmärgsbråck bildas en tid in i graviditeten.. Att dämpa eventuella skador med folsyra är väl förlåtet i denna diskussion? =)

Hej igen. Jag har längtat efter att komma tillbaka i tråden. Tyvärr tar familjen och jobbet
upp för mycket av min tid, lol ;)

Du verkar mycket mer resonlig än Sirpa, vilket är bra tycker jag. Jag har lite följdfrågor
till dig.

Är du, som ditt användarnamn antyder, mamma till fem?
Är de andra fyra utan downs syndrom?

Jag förstår inte riktigt hur du tänker, när det gäller att du vill att aborten ska vara
mammans val, men samtidigt vill du inte att testerna ska finnas.

Du menar alltså att gör man abort, då ska det beslutet under inga omständigheter baseras
enbart på faktumet att fostret bär på DS?

Japp.. Mamma till fem ungar.. En tjej och fyra killar.. Ett barn med DS,

Som det är nu så finns testerna.. Jag kan inte klandra någon som gör någonting i testväg.

En gång till: Jag är inte ute efter någon att klanka på. Alla föräldrar gör sina egna val utifrån så som det ser ut nu. Jag respekterar detta. Jag har vänner som gjort selektiva test.. Dom är fortfarande mina vänner.

Jag är emot.. tycker inte om... dom selektiva testerna som påbjuds av samhället genom lagar.. Där vill jag ha en ändring..

Downs syndrom är ingen sjukdom. kalla det "personlighetsdrag"  Men som jag har sagt.. ok i mitt tycke att ha kvar viss fosterdiagnostik där det är nödvändigt. Som när någonting indikerar på svåra sjukdomar.

Ett bra samhälle ska baseras på tolerans.. En tolerans för dom som inte är som "alla andra" Det är inte tolerans att selektera bort helt funktionsdugliga människor. Dom har oftast en mycket bra livskvalité.

Kalla det rättigheter.

Inte att föräldrarna måste göra det. Utan samhället är tvunget att erbjuda. rekommendera.. nämna..  tex ett test för DS när mamman är i en viss ålder. Utan att dom ens har bett om det.

Vad kallar du det när barnmorskan har fått direktiv om att säga till alla blivande mammor i en viss ålder... att man får ta ett test för DS. Att den möjligheten finns.

Givetvis är alla val föräldrarnas..

Ja precis... det går att testa för. Därför görs tester och selektiva aborter som följd..

Mycket enkelt sagt nu... så säger dom här testerna att "Hanna" inte duger som hon är. Det finns möjlighet att ta bort "sådana som hon" trots att hon inte har en sjukdom. Trots att hon kan få ett ypperligt liv.. Sen behöver ju inte DS människor ha en utvecklingsstörning.. Det finns dom dom har helt normal IQ.  Dom förstår.. Dom vet att deras "sort" finns på listan över tester som kan göras för att kunna väljas bort.

Här värderas "Hanna" på ett annat sätt än dom sk normala.. 

Jag skulle aldrig får göra ett test .. tvärtom. "jag behåller om den har DS men inte om den är normal" 

Vad kommer härnäst.. är det ok i framtiden att testa för dövhet.. Lockigt hår.. för det finns säkert dom som inte vill ha det på sina barn.. osv osv...

Det är människor vi talar om här.. Tänkande ..Älskande.. Kännande människor..

TS och de allra flesta föräldrar till DS-barn och liknande reagerar på ett fullt naturligt sätt. Det är förjävla jobbigt att få reda på att det är fel på ens barn och då måste man hitta ett sätt att hantera det på. Vad gör man? Jo, man vänder det hemska till något positivt, man intalar sig själv att barnet är så speciellt och underbart och att det måste vara en gåva från ovan, att barnet är finare än andra barn. Jag hade nog också gjort det om mitt barn föddes med ett svårt funktionshinder; man gör vad man måste för att överleva liksom.

Sen gör ju det social sitt också - det är nog det mest tabubelagda som finns att vara annat än överklycklig för sina barn. Det ser man ju här på FL till exempel - skriver du att du inte älskar ditt barn så är du genast en hemsk mamma. Det gäller inte bara för föräldrar till barn med lagom antal kromosomer utan för DS-föräldrar också, naturligtvis. Innerst inne känner man kanske helt andra känslor än kärlek och glädje. Besvikelse är vad jag hade känt. Och ilska. Varför just jag?

Kort sagt: DS-föräldrar brer på med superlativ om sina barn eftersom de känner att de måste, både för att fortsätta lura sig själva och för att lura omgivningen.

Med det sagt är det inte konstigt att TS reagerar som hon gör i den här diskussionen. För övrigt är det rätt löjligt att känna sig kränkt över att en människa väljer att genomgå ett medicinskt test. Det handlar inte om någon annan än en själv i det läget, det borde väl vara solklart.

Jag har redan skrivit en bok.. Den kom ut 09. Nummer två är snart klar.. Men då handlar den om missbruk.

Hanna är en av dom fem bästa som hänt mig..  Sen att hon har DS är en annan sak =)