God doesn´t make mistakes

Här är en uppsats från Karlstad Universitet som berör rasideologi och som på sida 2 diskuterar fosterdiagnostik:

 www.avlskarl.se/2/files/2_4.pdf

Det går att hitta många källor som motsäger dessa argument också. Min poäng är att det är en högst aktuell debatt som först i det offentliga rummet och som handlar mer om att inte begå misstag, än att förolämpa enskilda individer.Jag tycker att man ska vara vaksam och att man ska vara påläst på historien, som med mycket annat här i livet. Enskilda personers val att göra abort har jag ingen åsikt om, eftersom jag är för fri abort och det har jag svårt att se hur man kan vara om man lägger till undantag. 

Det där är en mycket svår fråga och alla har nog olika åsikter vad gäller den..
När man letar efter enbart DS, när hela forskningen som den i dag faktiskt ser ut enbart går ut på att personer med just DS ska sorteras bort, de ska inte födas, ja då är man alltför nära det.

Varför läggs det inte ens hälften så mkt kraft och resurser på att finna hjälp åt dem som faktiskt finns, de personer med DS som faktiskt lever?  Man VET ju faktiskt en hel del i dag om hur tex näringsintag påverkar hjärnans utveckling i tidig ålder, varför går de inte ut med den informationen till alla nyblivna föräldrar till barn med DS i stället? Det skulle ju innebära att den påverkan den extra kromosomen innebär skulle kunna reduceras. Men nej, istället ska de inte få födas alls, hur tänker då en person med DS när det läggs ned så otroligt stora resurser på att finna personer som hon/han, för att kunna döda dem innan de föds? Hur känner denna person med DS det när hon/han får veta att såna som h*n inte är välkomna i samhället, att det läggs ner så stor möda på att sortera bort dem som är som h*n? När alltfler landsting inför KUB/NUPP/osvför alla gravida, alla undersöks, det blir så "naturligt" att få ens tänker på att man faktiskt kan göra ett val, att man bör göra det?

Jag är inte i den sitsen, jag har inte DS så jag kan inte uttala mig om hur det känns, inte direkt, men om någon började leta efter foster som har föräldrar med allergier eller reumatism tex så skulle jag själv inte finna det särdeles roande, tvärtom skulle jag känna mig hotad. Men det är jag det. Andra tänker annorlunda.

Varför hitta på ett skräckscenario som inte alls stämmer med verkligheten?

KUB är utvecklat enkom för att finna DS.

Självklart går utvecklingen framåt, det kommer sorteras ut fler avvikelser ju längre de kommer, DS är bara en liten början som är relativt enkel att finna när man söker. Ju fler som aborterar desto större blir trycket på dem som inte gör tester, de kommer få "skylla sig själva" i mångas ögon.  Redan i dag får föräldrar som föder barn med DS frågan direkt efter förlossningen när det uppdagas att barnet har DS om de inte gjort FVP.

självklart ska de betala själva, de har ju inte kollat och gjort abort! (ironi ifall någon tror annat..)

Redan i dag får ju nyblivna mammor som just fött barn med DS redan på BB frågan om de inte gjort FVP..  

Frågan ställs för att få en inblick i hur förberedda föräldrarna kan väntas vara, inte som ett förebrående.

  

Är då problemet att det föds få barn med DS?

Ja, jag tycker det är svårt att föreställa sig det scenariot du beskriver. Visst kan ekonomiska förutsättningar förändras, men det gör det för hela samhället. Jag tror knappast att familjer med funktionshinder kommer att straffas utt för att uppmuntra abort. Vad pekar på något sådant?

  

Jo, de föräldrarna kanske borde fundera på den moderna formen av "ättestupa" som någon skrev om i tråden..?  Han kostar ju en massa och denna funktionsnedsättning kommer ju inte "senare i livet" som vissa anser är ok men inte när det kommer tidigare..?

Det var ett grovt uttryckande av vad ättestupan skulle ha för funktion. Som sagt, människan som samhällsmedborgare har ju en "plikt" att verka för att bidra och utöka produktiviteten för sina medmänniskor i MINA ögon. Att komma vill världen med funktionsnedsättningar och handikapp som gör att man endast är en socioekonomisk belastning är resultatet av egoism enligt mig. Att skaffa barn med syndrom bara för att man vill ha barn, istället för att se till vad som vore det bästa för det faktiska barnet...

Om du under dina första 50år på jorden bidragit till att betala skatt och tillföra något till samhället( kanske bidragit till forskning som leder till att vi kan bota dessa sk problem), så har du också gjort dig "förtjänt" (låter fruktansvärt illa håller jag med om) av att få vara något av en belastning under senare delen av livet...

Hur ska man lagstifta bort en känsla? Man kan lika gärna få känslan att vara utsatt om inte fosterdiagnostik användes. Vilken känsla är rätt?

Om frågan ställs till nyblivna föräldrar, får personalen på sjukhuset en ide om ifall föräldrarna är förberedda på utgången eller inte. Ska man inte fråga? Ska man utgå ifrån att alla är oförberedda eller tvärtom? Att FRÅGA kan inte vara kränkande.    

Men hela diskussionen baseras på en subjektiv känsla. Känslan av att vara kränkt som i ts och du beskriver en (eventuell) känsla av att bli ifrågasatt. Det finns mycket lite att ta fasta på. inte sant?

Varför utgår du ifrån att man ser ditt barn som ett misstag? Du känner inte till varför man inte vill ta det ansvaret , så generalisera inte och ge inte andra åsikter som de inte har.

Det har jag full förståelse för. Jag tänkte faktiskt kommentera det märkliga i att göra tummen upp när man just kastat ur sig ett och annat inlägg som mer eller mindre går ut på att se funktionshindrade som misstag.

Naturligtvis ska man inte generalisera men man kan inte heller förneka att det finns människor med dessa åsikter.