God doesn´t make mistakes
mammatill5 skrev 2011-09-01 00:10:09 följande:
Kanske lättare då att se efter normala ungar. Eller svårare...Om du tror att ds-folk springer omkring och mår jättebra hela livet så har du fel,dom möter på en mängd problem i livet som andra slipper,dom står också utanför det liv deras jämnåriga lever och dom vet om om det.
Andra barn växer upp blir självständiga och till sist flyttar dom,skaffar familj och lever sina liv.
En med ds växer också upp,men har ofta en störning som gör att dom inte klarar sig själva eller någonsin blir självständiga,dom är alltid beroende av andra och får aldrig bo själva,dom är utlämnade åt gruppboende och personal hela livet ut,lägg sen till alla sjukdomar som dom har mer eller mindre av.
Så trevliga som du säger att dom är är dom inte heller,inte alla i alla fall,dom har ett jättestort ego och blir väldigt lätt sura och arga som stora,eftersom dom oftast är stora i sin kropp så är det inte så lätt att hantera dessa raseriutbrott.
Nu pratar jag om vuxna med ds.
Har man som du fått ett barn med ds så gör man givetvis det bästa man kan av det och självklart älskar man sin unge oavsett,det sitter i generna att man ska göra.
Men när man gör ett test så kan man ställa sig frågan...skulle jag vilja leva med dett funktionshinder själv