God doesn´t make mistakes

juridiskt ja, men sedan kan man ju alltid diskutera etik i ett debattforum

Juridiskt avgör i Sverige den gravida kvinnan t.o.m. vecka 18. Etiskt sett
kan vi dock föra en allmän diskussion på ett nätforurum (som det är frivilligt
att läsa i)och vara med o påverka attityder tex till foster med Downs.
bara för att detär tillåtet är det inte säkert att allaaborter blir av  om man så säger.

Tror för min del att du sett det helt annorlunda om du haft ett eget barn med särskilda behov, det är en helt annan sak än att inte ha ett helt eget ansvar så som att bara vara släkt eller bekant/vän.

I det enskillda fallet är slutordets den gravida kvinnans.
så länge fri-abort-veckorna pågår. Hon avgör.
Valen som görs i de enskillda fallen påverkas dock
naturligtivs av tex hennes och faderns etiska
tankar ( de kan ju diskutera med varandra)
och även andra omständigheter.
Har då de närmast berörda enmer restriktiv
inställing till aborter är sannolikheten mindre
att det blir abort än om de har en helt annan
inställning.

Men det är också där du gör misstaget, att ta dina känslor för ditt barn och applicerar dem i en diskussion kring fosterdiagnostik, något som inte har med födda personer att göra! Det är svårt att avskilja sig från sin personliga känslor jag vet, men de hör i mina ögon inte in i diskussionen just för att man blir så lätt sårad eller partisk av fel orsak.

Jag svarade bara på din fråga och tydliggjorde att
värderingar hos de enskillda är med i vågskålen
vid beslut. Det är värderingar jag vill disuktera.

Jag har "missionerat" med åsikten att jag
är glad att de med DS imin omgivning har fått födas
och försökt tala för sådana foster,  uppmuntra
till att värdera dem högt ,uttryckt åsikten
att jag stöder när  människor med sådant handikapp
 får födas.

Kan ändå inte komma ifrån att jag tror det är stor skillnad på synsätt  o m man redan h a r ett barn med särskilda behov e l l e r  om man v a l t  b o r t  ett sådant barn.

Kan inte hjälpa det, men åsikter som innefattar att döda någon som inte kan försvara sig och inte har några rättigheter gör mig ganska ledsen, oavsett hur mycket man ska gilla olika.

Jag använder överhuvud taget inte orden "rätt att" osv i diskussionen.
Jag diksuterar inte "vem som har rätt att besluta" det ena eller det andra.
Jag konstaterar bara att jag gläds åt när valet blir liv i stället för död
och talar för den åsikten.Sedan kan andra tala för andra åsikter.

Kan tillägga att jag inte är emot fri abort. Varken de vanliga fall då man blir oplanerat gravid och gör abort för att man inte anser sig vara i position att ta hand om ett barn. Eller i de fall då man gör abort för att man inse anser sig vara i position att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning.

Det jag däremot vänder mig helt och fullt emot är när vuxna människor försöker lyfta skulden och asvaret för detta beslut från sig själv (att man inte anser sig kunna/vilja ta hand om barnet) TILL själva barnet genom att säga att barnet inte hade fått ett liv med god livskvalitet, att barnet inte hade kunnat bidra till samhället osvosvosv.

DET är kvalificerat skitnack.  

    

Det finns väl ingenting i världen som kan asägas vara en "objektiv saning". Men vi brukar ändå skilja på åsikt och fakta - där fakta kan understödjas med samstämmig forskning på området. 

 Att begåvningsmässig funktionsnedsättning generellt inte innebär minskad livskvalitet är fakta.

Att personer med lindrig utvecklingsstörning deltar i arbetslivet i mycket olika grad beroende på hur arbetsmarknaden ser ut i den tid, plats/kultur där man lever är fakta.