God doesn´t make mistakes

Jag kan förstå föräldrar som väljer bort barn med funktionshinder efter ett selektivt prov. Jag kan förstå hur folk tänker.. Jag kan förstå hur det känns inombords när man har fördomar.  Allting, mesta,  baseras på rädsla och okunskap. Det som man inte vet någonting om backar man för. Man är rädd och kanske fördomsfull i sina tankar om funktionshindrade.

jag KAN förstå och jag säger inte att det är pga fördomar dom aborteras..
Men däremot skrev jag att jag vet hur det känns att ha fördomar..

Fördomar baseras på rädsla och okunskap.

1 Jag kan förstå föräldrar som väljer bort barn med funktionshinder efter ett selektivt prov. Jag kan förstå hur folk tänker..

2 Jag kan förstå hur det känns inombords när man har fördomar.  Allting baseras på rädsla och okunskap.

3 Det som man inte vet någonting om backar man för. Man är rädd och kanske fördomsfull i sina tankar om funktionshindrade."

Vad är problemet?
Att jag förstår folk som gör det dom gör. innebär inte att jag anklagar dom för fördomar.
Måste jag skriva en djupt ingående förklaring efter varje mening.. ta ner meningen i atomer??

Men jag säger sen att fördomar baseras på rädsla och okunskap.

Jag hade valt abort om fostret visade sig ha DS. Och du förstår inte alls hur jag tänker. Du förstår ju inte ens vad jag skriver.

Haha, min läsförståelse är det inget fel på, men jag lade tydligen inte alla detaljer på minnet - så intressant är du trots allt inte (jag ser att  du även i andra trådar kommeterar folks läsförståelse få fort de ifrågasätter dig eller har en annan uppfattning - det verkar inte så konstruktivt)!

Men jag hittade ett gammalt inlägg där du skrev att det skulle ha blivit för tungt att bära mat, kläder etc dit. Där ser det också ut som att du kan gå - nu hävdar du att det är du som inte kan gå dit.

Det är ju av mindre betydelse, men det du berättar om dina omständigheter verkar förändras lite efter det syfte du vill uppnå. Nu vill du förmedla att det är obetydligt annorlunda att ha ett barn med funktionshinder och att det är hemskt att folk väljer bort dem; då skriver du det. På andra ställen betonar du att det är besvärligare på en del sätt.

Icke desto mindre önskar jag dig lycka till, förstås!

Nu är vi på individplanet igen..

Hon gör som hon anser det bäst.. Testerna finns och hon använder dom.

Det är det att testerna "finns i lagen" och att dom erbjuds är en kränkning mot redan födda personer som din väninnas son.
Om hon sen själv kränker sin son kan jag inte yttra mig om, Hon gör det bästa utifrån sin situation och som sagt var använder dom medlen som finns.

Vem är det som lider mest av att downisar har begränsningar??

Är det föräldrarna och omgivningen?

Eller DS personen själv??

Skapar vi en föreställning om att dom har det svårt utifrån våra egna preferensramar?

Tillägger att hela diskussionen är från TS sida med utgångspunkt från individplan.

Här i tråden eller på bloggen??

Har talat om att jag vill hålla den när tråden på annan nivå än att utvärdera folks personliga skäl och val.

Har försökt ge exempel på vad man skulle diskutera.. Men ingen var intresserad =)

Ida är ett bra levande exempel som jag gärna tar upp föra att ge er en fysik persons tankar och känslor. Inte bara någon annans som en förälderns. Ida ger er direkt från sig själv.

Jag har inget intresse för att gå på folk på ett mera personligt plan.. Varför är det så svårt att fatta det.
Är man säker i sina åsiker då får man väl inte dåligt samvete om någon tycker annat??

Det gör dom redan,det kan du vara säker på,dom behöver personal dygnet runt som vuxna,dagliga verksamheter med full bemanning som passar dom,mycket läkarvård och en personal med till varenda steg utanför boendet

I denna tråd värderar vi inte människor som bättre eller sämre, det är viktigt.

Det är väl liksom inte en böld i röven du väljer bort.. eller en defekt på en arm..  (skittaskiga liknelser.. jag vet)

Det är hela hon, det som hon är.. Det är henne du väljer bort!
Det man säger till henne med tester är ju.. Du duger inte.

Det jag har förstått här att det är svårt att se själva personen som har DS som en person.. En tänkande, älskande.. kännande person. Ingen har ens reflekterat över att det är existerande medmänniskor.. levande sådana som avhandlas här. Respekten är inte så hög. Det pratas om rättigheterna att få välja själv. Men ingen har tagit till sig om deras rätt att inte behöva bli ifrågasatta som dom personer dom är. Tog vi bort DS helt.. så slutar dom här personerna att existera. Borta.

Kan vi inte enas om att Downs Syndrom handlar om ett stort spektra med väldigt olika grad av funktionshinder och därmed väldigt olika förutsättningar.

Samtidigt kan vi kanske enas om att DS generellt medför större risk för funktionshinder och krångligare vardag än om DS eller annat inte hittas under fosterdiagnostik.

Jag tror inte det är någon här, oavsett åsiktssida, som tror att alla personer med DS är som Ida Barthelson eller att alla är gravt förståndshandikappade med svåra hjärtfel/följdsjukdomar. Men man måste ändå någonstans kunna erkänna att riskerna är högre med ett foster som diagnostiserats med DS.

Nu tycker jag att du är ute och cyklar. Jag har arbetat med människor med funktionsnedsättningar i över 15 år, läst flera år på högskola för att kunna arbeta inom Habiliteringen och ägna mitt fortsatta yrkesliv åt att jobba med personer som har olika former av funktionsnedsättningar. För att ge dom det stöd jag kan och det stöd dom har rätt till. Jag har en nära anhörig med utvecklingsstörning och autism, så säg inte till mig att jag inte ser alla dessa människor som personer.

Oerhört provocerande.