Jag ångrar mina barn
Anonym skrev 2011-09-15 10:08:54 följande:
Jag har en remiss från BVC till psykologen, hon skulle ringa upp med en tid till mig så jag hoppas det går fort... Var på BVC i förra veckan så det borde inte dröja så länge. Ja, pappan finns med i bilden och gör så mycket han kan. Jag har en del egentid, försöker träna för att hålla mig stark men lyckats skada mig... Så nu inte ens det. Att gå ut och gå är inte heller möjligt.
Sova får jag dock inte göra så mycket, men jag lägger mig alltid tidigt så det är inte så farligt. Det verkar som att lillan slutat äta på nätterna nu (håll tummarna!) så jag är bara uppe nån gång och ploppar i nappen.
Abort tänker jag inte ens kommentera. Jag vill vara tydlig: jag ÄLSKAR mina barn och skulle göra vad som helst för dom. Jag skrev i vredesmod då jag just badat lillan med hysteriskt skrikande bebis, vilt plaskande, halkande storebror och ett badrum dränkt i vatten och skum som följd. Sånt ger mig panik
Har precis fått en liten och har en kille på 3.
Killen var den bästa bebisen som fanns, alltid nöjd gnällde aldrig, kunde sätta han i babysittern medan man laga mat t.ex. o han satt där hur länge som helst nöjd!
Men den lilla aldrig nöjd, jo om hon just fått mat men då i kanske en timme sen är de skrik igen o mat... känns som man matar henne 24h om dygnet. Jag orkar inte heller ibland, o då har ja faktiskt känt som du att just i DET ögonblicket känt att jag nästan ångrar att ja nånsin skaffa barn... För man är så slut att man bara sitter o gråter till slut på sängkanten. "Ska de va såhär.."
Men när allt är bra älskar jag dem så ja dör =)
Men när man själv inte får sova o hoppa upp o ner ur sängen o ge mat på natten o nappen trillar ur mun hela tiden, upp på morron o fixa båda för killen ska på dagis sen hem städa lite umgås med bebisen o mysa om den känner för de etc sen hämta igen på dagis sen mat mat mat... då blir man lite galen. Men skulle aldrig vilja leva utan dem!!
Mannen jobbar mycket så de är jag som får va mycket själv att ta hand om dem hela tiden även nätterna så han får sova... fast de skulle inte skada att han hjälpte till nån gång, då blir han bara sur o grinig för att han är trött men va är inte jag!! Har t.o.m sagt att jag gärna går o jobbar redan (bebis är 5mån) så JAG får sova o annat o tänka på ibland...
Men, till dig TS, jag tror som vissa andra oxå att förskola absolut kan va till mycket stor hjälp till äldsta! de märktes även här i somras då sonen blev mer trotsig o jobbigare än vanligt o när dagis börja så lugna han ner sig o är nu så gullig o snäll, visst vissa dagar är jobbiga men inte varje dag som förr...
Så bara du får in barnet på förskola så tror ja de är mycket hjälp på vägen!
Du är inte ensam =)