Jahapp, då lyckades man hålla sig uppe till 20:30 innan det blev sängen, även om jag höll på att stupa en timma tidigare. Ska bara kolla mailen sedan åker datorn undan och lampan släcks för natten. Någon mer som börjat känna av denna sjukliga trötthet?
Jag har bokat tid för inskrivning nu, fast jag eg tänkt vänta. Den 7:e november fick jag tid, å då borde jag gått in i vecka 11 ungefär.
Jag har även kläckt det för chefen eftersom jag mår så illa hela tiden. Fast jag tänkt hålla på det så länge som möjligt (eftersom jag vill byta tjänst inom företaget) så fick det bli så, för vi har en extrem arbetsbelastning nu pga att vi är kort om folk. Å då vill jag att chefen ska förstå varför jag inte pallar att jobba övertid etc nu utöver min heltid.
Jag fick en Angel Sound i present av sambon under förra graviditeten. Snart borde den gå att prova *peppad*. Sonens hjärta hörde jag redan i v10, men sedan igen först i v12. Det är verkligen svårt att hitta det tidigt i graviditeten, men så mysigt att få höra det lilla hjärtat slå! (För de som undrar som använde jag den bara en stund max en gång i veckan i och bara innan sparkarna kom, inte hela tiden)
Jag har sovit en stund ikväll och nu är det sängen som gäller igen, godnatt!.
Under min förra graviditet kommer jag ihåg att jag gick runt som en kamin efter ett tag, dvs blev varm och frös "aldrig". Nu har jag gått runt och frusit som en gris senaste två veckorna och funderar på vad det kan bero på. Tycker att min förkylning borde vara borta nu, men fryser ändå något så hemskt så fort jag är stilla.
Hur är det mer er andra och kroppsvärmen?
Idag kastade jag in handduken och började med Lergigan i samråd med BM. Det tar ju emot så att ta tabletter som gravid, men jag är ändå tacksam att de finns.
I morse kände jag magen för första gången! Vilken lycka :) Men så snart man stigit upp ur sängen och kissar är den spårlöst försvunnen igen såklart.
.
Jag har plussat direkt på ett tidigt missfall, uppskattar att jag borde ha bf första veckan i juni. Har en son född i februari 2010.
Min förra graviditet var fruktansvärd. Långvarigt illamående, huvudvärk, depression, foglossningar, nästäppa, näsblod, havandeskapsförgiftning. Jag lovade mig själv att aldrig behöva vara gravid igen, men samtidigt känns det knepigt att adoptera när man kan få biologiska barn och syskon vill jag att min son ska få. Jag gillar verkligen inte att vara gravid, det är ett fruktansvärt tillstånd, jag verkar inte vara gjord för sånt här!
Den här gången har jag börjat må illa tidigare (v 6), men illamåendet är lite annorlunda. Förra gången mådde jag så illa att jag gått ner 3kg till inskrivningen. Nu har jag däremot gått upp 2 kg eftersom att ständigt äta faktiskt hjälper den här gången. Förra gången gick jag upp c:a 13 kg, allt efter v 20. Så vi får se hur det går den här gången.
Jag har inskrivning på måndag.
Samma här, jag kan känna mig hungrig en halvtimma efter att middagen dukats av! I kväll har vi dock lyxat på och gått på restaurang och ätit medan farmor & farfar tog hand om sonen. Har faktiskt inte stoppat i mig något sedan vi gick därifrån vid 18:30 å nu ligger jag i sängen och ska sova för natten *stolt*.
I övrigt är jag väldigt less på att må illa. Har mått illa dygnet runt i 4 veckor å det är verkligen jobbigt att jobba heltid, vara en bra sambo, bra mamma och bra matte samtidigt.
Har sovit 2ggr i dag men är ändå jättetrött nu, godnatt!
Nu har vi berättat för våra föräldrar om graviditeten. Känns skönt att äntligen ha "släppt bomben".
Jag hade inskrivning i måndags och fick tid för UL 3 januari. Ska bli så spännande :)