• Anonym (Bella­, ledsen­)
    Äldre 2 Oct 13:24
    24015 visningar
    32 svar
    32
    24015

    Min bebis vill inte ha närhet

    Är det någon som känner igen det här och hur har ni isåfall "tacklat det"

    Min bebis är snart 8 månader och har aldrig varit så förtjust i att vara nära (t ex kramas och ligga tätt ihop)
    Hon är en glad och ganska social liten tös som tycker om att busa o ler mycket och ofta.
    Ögonkontakten är god när man är en liten bit ifrån, men om jag håller henne på höften är det uppenbart att hon undviker att se mig i ögonen när jag pratar med henne.
    Min man har alltid tolkat det som att hon är nyfiken och att hon är trygg i sig själv och därför inte har behov av så mycket närhet. Själv har jag dock funderat sen hon var mycket liten om detta verkligen är normalt?
    De jag pratat med om detta tycker att hon verkar som en helt vanlig bebis och att alla barn är olika.
    Jag tycker det känns så fruktansvärt jobbigt att inte få krama o gosa med sin bebis...

    Kan det verkligen vara så att en bebis inte har behov av fysisk närhet???

  • Svar på tråden Min bebis vill inte ha närhet
  • Anonym (.....­?)
    Äldre 2 Oct 13:29
    #1

    Mitt första barn var så och jag har träffat på flera föräldrar som upplever det så med just första barnet.

    Mitt andra barn är världens gosigaste, vill alltid klappa på mig när han ska sova (ett år) och har från tidigt ålder sökt mig med blicken och hållt kvar ögonkontakten länge.

    Men första barnet var som ditt nu är. Jag har en teori om att en del förstabarn blir så "bortskämda" med uppmärksamhet och närhet från mamma att de är helt enkelt väldigt trygga med att om de behöver kontakt och närhet så krävs minimal ansträngning från deras sida och så har de den.

    Men andra barnet känner konkurrens redan från början av att vi ger mycket uppmärksamhet till storasyskonet. Så andra barnet gör allt för att söka kontakt och hålla kvar kontakten, att det är ren överlevnadsinstinkt från deras sida.     

  • Äldre 2 Oct 13:32
    #2

    Mina två har aldrig direkt haft någon vilja att sitta och gosa med oss. Mycket aktivitet och nyfikenhet. De de gjort är att komma springande och ge en snabb kram och sen fortsätta med sitt. Ögonkontakt är sällan när man haft dom i famnen men intensiv i prat när de står en bit bort. Ibland vill min son sitta i famnen när han dricker välling men oftast vill han sitta för sig själv. Jag har inte haft någon oro eftersom de utvecklas normalt och är livliga. De verkar inte ha tid med fysisk kontakt med oss då de har så mycket spring i benen. Däremot så pratar vi mycket även om det bara är bludder från barnets sida. Så ser det ut för mig i alla fall om det kan vara till någon hjälp.


  • Äldre 2 Oct 13:41
    #3

    Hur är det när ni gosar på andra sätt? Som kittellekar, ta tag i fötterna när du gungar henne eller "flyger" lyfter upp henne i luften? Kanske tycker hon att det är tråkigt att bara sitta i famnen? Min dotter är 10 månader och hon vill bara gosa precis när hon ska sova och då ligger hon och pillar på mina fingrar annars är det full rulle. Kanske kommer behovet av att mysa senare eller vid särskilda tillfällen som då barnet är t.ex. förkylt eller så och mer i behov av att ta det lugnt?
    Tror inte att du behöver vara orolig men om du är det så kan du väl fråga BVC om de har en barnpsykolog som du kan prata med (vår BVC har det). 

  • Äldre 2 Oct 13:50
    #4

    Mitt andra barn var så, och det verkar höra till hans personlighet. Han är vuxen nu och har inga sociala problem, men han trivs ändå mycket bra med att vara själv och ägna sig åt sitt ...

  • Anonym (Bella­, ledsen­) Trådstartaren
    Äldre 2 Oct 14:06
    #5

    Skönt att höra att andra känner igen sig. Överallt läser man ju hur viktigt det är med närhet...

    Jag tycker att det kan kännas lite svårt med anknytningen när man  inte har den här nära fysiska kontakten. Hur har ni upplevt det?
     

    Hon gillar ju att man busgosar med henne och på senare tid har hon börjat att klättra på mig nät vi sitter i soffan .
    Dock upplever jag att när jag tar upp henne lägger hon inte sin armar runt min hals utan det står rakt ut...hm svårt att förklara. Har jag henne med ansiktet mot mitt bröst trycker hon ifrån med sina händer.

  • Anonym (Bella­, ledsen­) Trådstartaren
    Äldre 2 Oct 14:09
    #6

    lövet2: Ja, min förhoppning är att hon helt enkelt bara är sån som person utan att något är "fel".

  • Anonym (Bella­, ledsen­) Trådstartaren
    Äldre 2 Oct 14:10
    #7

    wpmamman: Hur gamla är dina barn?

  • Anonym (Bella­, ledsen­) Trådstartaren
    Äldre 2 Oct 14:11
    #8

    mårrhoppan: Jo, hon tycker mycket om att skojgosa o bli uppslängd i luften

  • Äldre 2 Oct 16:01
    #9

    Dottern är 7 år och sonen är 15 månader.


  • Anonym (hm)
    Äldre 2 Oct 22:20
    #10
    Anonym (Bella, ledsen) skrev 2011-10-02 14:06:45 följande:
    Skönt att höra att andra känner igen sig. Överallt läser man ju hur viktigt det är med närhet...

    Jag tycker att det kan kännas lite svårt med anknytningen när man  inte har den här nära fysiska kontakten. Hur har ni upplevt det?
     

    Hon gillar ju att man busgosar med henne och på senare tid har hon börjat att klättra på mig nät vi sitter i soffan .
    Dock upplever jag att när jag tar upp henne lägger hon inte sin armar runt min hals utan det står rakt ut...hm svårt att förklara. Har jag henne med ansiktet mot mitt bröst trycker hon ifrån med sina händer.
    en 8månaders "kramas" inte.. så du vet.. det kommer först framåt eller ungefär efter 1års ålder.. samma med pussar osv.

    båda våra barn har varit väldigt närhetstörstiga, men på sina egna vis och ställer egna krav på det.
    men vår snart 1½åring har ALDRIG kramat oss, men han vill vara i famnen och han lägger sitt huvud på ena axeln på mig, och det är hans sätt att "kramas" :))

    vår 2½åring samsover mellan oss, medans vår 1½åring sover i egen säng, i eget rum och ha så gjort i 10mån nu.. - men vi skulle ha provat Mycket tidigare, för han sov skitdåligt från 5mån fram till 8mån sen provade vi att lägga honom i egen säng i eget rum- VOILA!
    han blev så störd av att sova med oss, han är mkt lättväckt, och han vill absolut inte samsova! - jag upplever det som att vårt 1a barn tankar närhet på nätterna och vårt 2a barn tankar närhet på dagarna (han är Mycket mer klängig än sin storebror! vi snackar påträngande klängig!)

    tror inte du behöver vara orolig ts, busa mkt, ta på henne mkt, kittla, massera, smek och klappa.. man måste ju inte gosa med kramar enbart :)) 
Svar på tråden Min bebis vill inte ha närhet