Min man är helt oförmögen att göra fler saker samtidigt

Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, mest gnälla av mig lite och höra om någon känner igen sig. 

Nu till problemet: min man är HELT oförmögen att göra två saker samtidigt. På nivån "han får panik om han måste tömma av potatisen samtidigt som han hackar sallad".  

Senaste exemplet var förra veckan när vi åkte och storhandlade efter jobbet. Jag måste ha bärhjälp och därför åker båda. Jag körde och hämtade honom direkt efter jobbet, vi åkte ut och storhandlade vilket tog lite tid och när vi kom hem efter det var hela familjen vrålhungrig. Jag började direkt vi kom innanför dörren med att sätta på pastavatten så att det skulle vara på g. Sedan gjorde jag espresso till mig, packade jag in åtta kassar med mat under tiden vattnet kokade, satte på en tvättmaskin, värmde färdig köttfärssås, dukade, kokade pasta, rev parmesanost, gjorde sallad, matade djuren, öppnade posten och hann diska hela frukostdisken under tiden också. Det tog väl drygt 30 minuter och jag gjorde i princip två saker på en gång hela tiden för att hinna. 
Min man...  duschade. Och tog på sig rena kläder. Vi blev klara samtidigt.

Om nu jag skulle ha skitit i allt och gått och duschat så hade min man gjort ungefär så här: packat in åtta kassar mat. Diskat. Satt på pastavatten. Tittat på under tiden det kokade upp. Tagit fram köttfärssås. Värmt den. Bett mig duka. Kommit på att det behövs sallad också, så när maten var klar hade han gjort den. Och allt hade nog tagit bortåt ett par timmar att bli klar med, under tiden hade familjen svimmat av hunger.

Det är så här med ALLT. Han fixar verkligen inte att hålla flera bollar i luften utan allt tar eeevigheter för honom att uträtta. Jag fattar att alla gör på olika sätt, men nu är det så att vardagen ändå är ganska pressad tidsmässigt, middagen ska fram snabbt, under tiden så dukar man och kollar barnens skolväskor osv osv.
Det här börjar att bli ett problem för jag märker att jag kommer och "tar över" och multitaskar bara för att vi ska hinna. Jag skulle SÅ gärna vilja köra mindfulness helt ut och stenhårt ägna mig åt en syssla åt gången och humma buddistiska mantran för att grunda mig under tiden, men nu ser inte livet ut så utan det är rena chickenracet med jobb-hämtningar-middagar-läxläsning-nattning-förbereda kläder och mat inför morgondagen. Med min mans tempo skulle vi inte hamna i säng förrän midnatt och jag märker att jag börjar irritera mig på honom och hans handfallna stil. 

Råd? (Känner någon igen sig?) 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-05 09:47
Jag skriver nu oanonymt i tråden och heter Rushmore.

Rushmore = irriterad fru