Min man är helt oförmögen att göra fler saker samtidigt

Om dessa katastrofmän har riktiga arbeten utanför skyddadverkstad så har de inga egentliga problem, de bara vet att om de sköter hushållssysslor dåligt så tar kvinnan över med motiveringen "han är ju trots allt en man.."

Någon frågade om min exman har ett funktionshinder. Svar: inte så vitt jag vet. Som andra män det talas om här i tråden, så har det funkat bra i arbetslivet. Så jag tror faktiskt inte det, fast jag också undrar ibland...

Kan bjuda på en till, som jag upptäckte just nu när jag loggade in på skolfotoföretaget för att titta på kort av min son. Han gick till skolan från min exman den dagen. Det märks.

Han har på sig en alldeles för stor vuxentröja, som min exman köpte när han _nollades_ en gång i tiden.  _Syftet_ med kläderna den dagen, var just att de skulle vara så töntiga som möjligt. Han köpte den på Myrorna kommer jag ihåg. För utom att vara alldeles för stor för sonen, alltså, så föreställer den ett par nakna brudar som dansar i någon hawaii-miljö med palmer och med drinkar i händerna, och så namnet på någon för länge sedan nedlagd nattklubb... _Precis_ vad man vill skicka till mormor och farmor och ha i förstoring på väggen (not)... Dessutom är tröjan urtvättad, urblekt och sladdrig... 

Bara jag får tag i honom så ska han få förklara det här...   

(Fast jag vet redan vad svaret blir: allt annat var smutsigt så jag tog vad som fanns"...)

Anonym karlar, hatar han sin son eller något??

Kom att tänka på en gång för väldigt många år sedan....
Jag städade hela huset en fredagskväll så maken skulle vara snäll och laga mat.

Han bjöd storstilat på stekta vidbrända köttbitar som hunnit kallna, potatisar som han bränt fast i kastrullen och försökt pilla bort det brända på. Ingen sås eftersom han inte kan göra sås och han inte ville be mig om hjälp. Några grönsaker var det inte heller till när vi satte oss till bords utan dem fick jag fråga efter.
Och då ska jag vara tacksam för att han i alla fall försökte.
Lika tacksam som när han visat strykjärnet för barnens kläder så de (kläderna) till och med var skrynkligare än innan han försökte stryka dem.
Då skulle jag också vara glad och tacksam att han försökte.

Lille gubben är sååå duuuktig som försöker.

Undras om jag kan komma undan med det samma, att jag i alla fall försökt?
Bara klippa 4kvm på gräsmattan och sedan kunde jag inte mer? Bara tvätta sidorna på bilen för jag når ju inte taket.
Bara lossa de hjulbultarna som jag orkar för hand när jag ska byta däck på bilen?
Titta på saker som är trasiga och sedan veva lite med en mejsel och sedan skaka på huvudet och säga att jag har ju i alla fall försökt?
Är jag en söt liten gumma då? Gulle mej?
Det värsta är att alla vet att jag kan och jag själv har insett att jag kan alldeles för mycket "killsaker" för mitt eget bästa. Kan ju aldrig komma undan saker!

Gud vad jag skrattade när jag läste ditt inlägg!
Det skulle absolut kunnat utspela sig hemma hos oss! :D
Har därmed inga råd att ge dig alls! Eftersom jag har det väääldigt likt men jag väljer att gilla läget. ;)

Jag uppdaterar lite härifrån. I helgen satte min man och jag oss och diskuterade hur hushållsarbetet fungerar hemma. Han höll med om att jag drar ett tungt lass och att han mest skapar kaos på "sina" kvällar. 
Jag föreslog att vi ser till att laga stor sats av middagen på söndagar och sparar så att vi har "snabbmat" en kväll i veckan och sedan att han lagar minst en rätt och stoppar i frysen så att han bara kan värma den när det är hans matdagar.
Han var inte särskilt entusiastisk men gick med på att prova några veckor.

I måndags kom jag hem till ett skinande rent kök och nytvättad tvätt! Barnen var mätta och läxlästa, mannen jättenöjd med att hans kväll flutit på bra utan stress eller att saker hängt upp sig eller att han glömt saker. Han påpekade nöjt att under tiden pastagratängen från söndagen stod i ugnen hade han hunnit diska, göra sallad, duka, tända en brasa och läsa lite med barnen. Det hade varit "mysigt" att komma hem tidigt med dem, istället för stressigt.
Jag är så lättad att jag nästan gråter här. Tänk att en liten förändring (laga mat på söndag istället för på rätt dag) kan göra så stor skillnad för en hel familj.   

Min man är också väldigt nöjd över hur saker löst sig så jag tror att han kommer vilja fortsätta med det här upplägget.

Tack för alla intressanta inlägg i tråden, råd, tips och igenkänning!