Min man är helt oförmögen att göra fler saker samtidigt

Jag känner igen mig lite. Saken är att jag försöker köra hårt på att vi SKA dela på hushållssysslorna.

Men det känns som det krävs mer energi för mig att min sambo gör sysslorna än att jag gör dem själv.
När han ska göra dem måste man först tjata, sen svara på frågor om hur plus se på när han gör det på ett extremt segt och opraktiskt sett. Sen måste man gå efter och kolla och tyvärr har det inte alltid blivit OK gjort ändå. Kort och gott, hade gått snabbare och smidigare om jag bara gjort det själv istället. Men så vill jag ju inte ha det.

Dock ska sägas att han HAR blivit bättre. På hur man gör saker, och på att få tummen ur och göra dem. Det går bara så lååååångsamt.

Jösses :S på många här låter det nästan som att man måste vara nevrotiskt överaktiv för att "fungera". Visst, en del dagar kan jag också vara sådär speedad, men jag tror jag skulle bli knäpp om jag var så jämt...

Oj, att inte kunna göra något annat under tiden som tvättmaskinen går, DET är extremt. Hoppas att han aldrig typ kokar kikärter eller nåt, de ska ju ligga i blöt i 12 timmar. Då måste han ju ta ledigt från jobbet

Nämen allvarligt nu, jag tror inte man kan ändra på detta, iaf kan man inte få någon annan att ändra på det, så det är bra att acceptera och - för jämställdhetens skull - fundera på hur sysslorna fördelas och vardagen kan organiseras utifrån de förutsättningar ni har. Att du är supereffektiv med 10 bollar i luften gör ju isf att du får mer tid över.... 

Ja, så kan man också se det, men jag litar på att min man kan göra avvägningar. Dessutom tycker jag inte att det är hela världen om jag får laga middag medan han duschar, dagen efter gör vi kanske tvärtom. Men jag har inget behov av att bestämma över min man och tala om för honom vad han får och inte får göra. Jag är inte hans mamma.

Åh vad jag uppskattar min egen man nu när jag läser hur andras män är och fungerar !

Man har ju alltid hört att det är typiskt män att inte klara av två saker samtidigt. 
Men jag måste faktiskt säga att min man fixar det. Han kan plocka undan disk,snygga till på diskbänken och duka samtidigt som han lagar mat :)

Jag är ofta speedad som en duracellkanin och springer och plockar. Mannen min blir då stressad och kommer till undsättning     

Haha, det låter lite som min make. 
Fantastiskt nog så är han helt fenomenal på sitt arbete, men steker han pannkakor så steker han pannkakor liksom.
Själv kan jag göra massor av andra saker samtidigt som jag steker pannkakor. 

jamen faktiskt.
Jag har antligen (efter 10 ar) slutat stora mig pa att min man ar precis som TS man. Antligen fattade jag galoppen.
Det handlar om att TS (och jag) hade tagit over kontrollen, hela chefskapet liksom. Gor si och gor sa, hjalp mig med ditt och gor sedan datt. Och sen blev jag arg nar han inte kom med egna initiativ (eller att de valdigt fa initiativ som kom var helt fel).
TS: du maste lagga om hela din taktik om du vill ha delat ansvar. Sank ribban for vad du tolererar eller ga under.... Borja ditt nya liv med att slappa kontrollen! Var exakt lika initiativlos som din man. Be honom inte gora en endaste grej. Latsas att du ar en liten fluga pa vaggen och observera bara. Ga och duscha en halvtimme just nar middagen ska lagas. Gor klart halva disken. Forbered dig pa en period (en manad eller sa) av totalt kaos dar nastintill ingenting fungerar och kriserna ar tata. Darefter har ni kanske hittat en niva dar ni kan motas pa halva vagen.
Sjalv satte jag kaffet i halsen har om dagen nar min man tyckte jag skulle ta lillan pa promenad sa han kunde storstada hemma... shit, jag hade totalt glomt bort att vi inte dammsugit pa sakert 3 veckor. Jag har blivit som han: jag marker det inte langre!

sorry de vuxnas behov får vänta. Är familjen hungrig går det självklart först.

Fruktansvärt egoistiskt  att lämna frun med hungriga barn,8 matkassar OCH  matlagning, gick han ut till serverat bord sedan ?
Näe, jag hade skrattat, "glöm det" här hjälps vi åt först.

Vaddå,  om jag kände ett boehov av att sova exakt då, hade det  varit ok då?

Låter som min man. När han t.ex. lagar middag, t ex kokat pasta, kan han omöjligen duka bordet under tiden eller börja med köttfärssåsen. Det där med middag lagar jag därför helt själv, för det funkar inte annars, tar 2-3 timmar för honom att bli klar med en simpel pasta och köttfärssås. Sedan försöker jag stressa av med annat. Jag kan t ex lämpa tvättansvaret för honom en kväl och se det som hans problem om han medan maskinen t ex tvättar de sista fem minuterna hellre står och stirrar på maskinen, än börjar tömma tumlaren och vika ihop det som ligger i den för att snabbt tömma maskinen och direkt lägga över innehållet i tumlaren.

Om min man lagar mat blir det på helgen. Hans ansvar om han vill lägga flera timmar på matlagning då, man är ju beredd på det och kan ge barnen lite frukt under hans matlagning.

Den modellen hade jag kunnat köra på om det inte vore för att jag gärna vill ha gäster ofta, och jag vill att gästerna ska tycka att vårt hem är trevligt att besöka och vilja komma tillbaka. JAG bryr mig inte heller om mattan blivit dammsugen på 3 veckor (om inte bebisen äter något snuskigt därifrån då). Men städhitlersarna i min närhet gör, och jag bryr mig att de bryr sig.