Min man är helt oförmögen att göra fler saker samtidigt

Anonym (irriterad fru)

Äldre 3 Oct 17:26
481 svar

Citera Visa endast Anmäl

Min man är helt oförmögen att göra fler saker samtidigt

Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, mest gnälla av mig lite och höra om någon känner igen sig.

Nu till problemet: min man är HELT oförmögen att göra två saker samtidigt. På nivån "han får panik om han måste tömma av potatisen samtidigt som han hackar sallad".

Senaste exemplet var förra veckan när vi åkte och storhandlade efter jobbet. Jag måste ha bärhjälp och därför åker båda. Jag körde och hämtade honom direkt efter jobbet, vi åkte ut och storhandlade vilket tog lite tid och när vi kom hem efter det var hela familjen vrålhungrig. Jag började direkt vi kom innanför dörren med att sätta på pastavatten så att det skulle vara på g. Sedan gjorde jag espresso till mig, packade jag in åtta kassar med mat under tiden vattnet kokade, satte på en tvättmaskin, värmde färdig köttfärssås, dukade, kokade pasta, rev parmesanost, gjorde sallad, matade djuren, öppnade posten och hann diska hela frukostdisken under tiden också. Det tog väl drygt 30 minuter och jag gjorde i princip två saker på en gång hela tiden för att hinna.
Min man... duschade. Och tog på sig rena kläder. Vi blev klara samtidigt.

Om nu jag skulle ha skitit i allt och gått och duschat så hade min man gjort ungefär så här: packat in åtta kassar mat. Diskat. Satt på pastavatten. Tittat på under tiden det kokade upp. Tagit fram köttfärssås. Värmt den. Bett mig duka. Kommit på att det behövs sallad också, så när maten var klar hade han gjort den. Och allt hade nog tagit bortåt ett par timmar att bli klar med, under tiden hade familjen svimmat av hunger.

Det är så här med ALLT. Han fixar verkligen inte att hålla flera bollar i luften utan allt tar eeevigheter för honom att uträtta. Jag fattar att alla gör på olika sätt, men nu är det så att vardagen ändå är ganska pressad tidsmässigt, middagen ska fram snabbt, under tiden så dukar man och kollar barnens skolväskor osv osv.
Det här börjar att bli ett problem för jag märker att jag kommer och "tar över" och multitaskar bara för att vi ska hinna. Jag skulle SÅ gärna vilja köra mindfulness helt ut och stenhårt ägna mig åt en syssla åt gången och humma buddistiska mantran för att grunda mig under tiden, men nu ser inte livet ut så utan det är rena chickenracet med jobb-hämtningar-middagar-läxläsning-nattning-förbereda kläder och mat inför morgondagen. Med min mans tempo skulle vi inte hamna i säng förrän midnatt och jag märker att jag börjar irritera mig på honom och hans handfallna stil.

Råd? (Känner någon igen sig?)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-05 09:47
Jag skriver nu oanonymt i tråden och heter Rushmore.

Rushmore = irriterad fru
- «
- ‹
- Sida 9 av 48
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- 14
- 15
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min man är helt oförmögen att göra fler saker samtidigt
Lindreas

Äldre 3 Oct 20:30

#81

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Anna) skrev 2011-10-03 20:25:10 följande:
sorry de vuxnas behov får vänta. Är familjen hungrig går det självklart först.

Fruktansvärt egoistiskt att lämna frun med hungriga barn,8 matkassar OCH matlagning, gick han ut till serverat bord sedan ?
Näe, jag hade skrattat, "glöm det" här hjälps vi åt först.

Vaddå, om jag kände ett boehov av att sova exakt då, hade det varit ok då?
Men varför? Jag är mamma till vårt barn, inte till honom. Och ja, det händer faktiskt att jag går och lägger mig direkt när vi kommer hem, medan maken packar upp matkassar, underhåller barn och lagar middag och sen väcker han mig. Men så har vi heller inga behov av att anteckna allt vi gör för att det ska vara millimeterrättvist. Ja, hungriga ungar går naturligtvis först, men vad sjutton, klarar man av att utfodra ungar när man är ensam hemma så är det väl inte svårare bara för att man är två stycken? Jo, det är smidigare, självklart, men det går ändå. Hellre så än gå och reta sig på sin partner.
Anonym (Anna)

Äldre 3 Oct 20:30

#82

Citera Visa endast Anmäl

Lindreas skrev 2011-10-03 19:50:08 följande:
Ja, så kan man också se det, men jag litar på att min man kan göra avvägningar. Dessutom tycker jag inte att det är hela världen om jag får laga middag medan han duschar, dagen efter gör vi kanske tvärtom. Men jag har inget behov av att bestämma över min man och tala om för honom vad han får och inte får göra. Jag är inte hans mamma.
nej jag är inte heller min mans mamma.
Han är en vuxen människa med egna barn, ett ansvar. Vilken tur jag har, min man förstår faktist helt själv att barnens behov går först - självklart.

Jag skulle aldrig "fråga" om han kunde vänta med att duscha hahaha, är hela familjen vrålhungriga (som ts skriver) skulle vi hjälpas åt att göra mat, det går fortare om man hjälps åt så klart.
Skulle han inte förstå det skulle jag givetvis såga åt honom, att duscha får han göra, men efter maten är fixad
Anonym (Anna)

Äldre 3 Oct 20:35

#83

Citera Visa endast Anmäl

Lindreas skrev 2011-10-03 20:30:09 följande:
Men varför? Jag är mamma till vårt barn, inte till honom. Och ja, det händer faktiskt att jag går och lägger mig direkt när vi kommer hem, medan maken packar upp matkassar, underhåller barn och lagar middag och sen väcker han mig. Men så har vi heller inga behov av att anteckna allt vi gör för att det ska vara millimeterrättvist. Ja, hungriga ungar går naturligtvis först, men vad sjutton, klarar man av att utfodra ungar när man är ensam hemma så är det väl inte svårare bara för att man är två stycken? Jo, det är smidigare, självklart, men det går ändå. Hellre så än gå och reta sig på sin partner.

Alla gör det som passar dem.

I vår famillj går ingen och sover, duschar eller något annat oviktigt - när det ska packas upp 8 matkassar och lagas mat, då hjälps vi åt.

Det handlar inte om milimeterrättvisa, det handlar om sunt förnuft, vi är BÅDA vuxna och har lika ansvar över vår familj.

Min man klarar av att vänta 20 minuter på att få en dusch

De få gånger vi är hemma samtidigt (när inte en av oss arbetar) så är det självklart att vi hjälps åt, med allt.

Jag tänker lite på min egen uppväxt.. Jag hade tyckt att det var konstigt och orättvist om mamma packade upp alla mat, såg efter oss, OCH lagade middagen, medans pappa gick och tog en dusch Men, det har aldrig hänt - De prioriterade viktigaste sakerna först.
Anonym (irriterad fru) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 20:39

#84

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (samma mynt) skrev 2011-10-03 20:19:44 följande:
jamen faktiskt.
Jag har antligen (efter 10 ar) slutat stora mig pa att min man ar precis som TS man. Antligen fattade jag galoppen.
Det handlar om att TS (och jag) hade tagit over kontrollen, hela chefskapet liksom. Gor si och gor sa, hjalp mig med ditt och gor sedan datt. Och sen blev jag arg nar han inte kom med egna initiativ (eller att de valdigt fa initiativ som kom var helt fel).
TS: du maste lagga om hela din taktik om du vill ha delat ansvar. Sank ribban for vad du tolererar eller ga under.... Borja ditt nya liv med att slappa kontrollen! Var exakt lika initiativlos som din man. Be honom inte gora en endaste grej. Latsas att du ar en liten fluga pa vaggen och observera bara. Ga och duscha en halvtimme just nar middagen ska lagas. Gor klart halva disken. Forbered dig pa en period (en manad eller sa) av totalt kaos dar nastintill ingenting fungerar och kriserna ar tata. Darefter har ni kanske hittat en niva dar ni kan motas pa halva vagen.
Sjalv satte jag kaffet i halsen har om dagen nar min man tyckte jag skulle ta lillan pa promenad sa han kunde storstada hemma... shit, jag hade totalt glomt bort att vi inte dammsugit pa sakert 3 veckor. Jag har blivit som han: jag marker det inte langre!
Testat och det fungerar inte. Slutar med att vi har dammråttor större än hunden, lever på köpmat och barnen inte har några rena kläder.
Lindreas

Äldre 3 Oct 20:41

#85

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Anna) skrev 2011-10-03 20:35:49 följande:

Alla gör det som passar dem.

I vår famillj går ingen och sover, duschar eller något annat oviktigt - när det ska packas upp 8 matkassar och lagas mat, då hjälps vi åt.

Det handlar inte om milimeterrättvisa, det handlar om sunt förnuft, vi är BÅDA vuxna och har lika ansvar över vår familj.

Min man klarar av att vänta 20 minuter på att få en dusch

De få gånger vi är hemma samtidigt (när inte en av oss arbetar) så är det självklart att vi hjälps åt, med allt.

Jag tänker lite på min egen uppväxt.. Jag hade tyckt att det var konstigt och orättvist om mamma packade upp alla mat, såg efter oss, OCH lagade middagen, medans pappa gick och tog en dusch Men, det har aldrig hänt - De prioriterade viktigaste sakerna först.

Ja, och de allra flesta familjer fungerar ju så, man gör det gemensamma först. Men jag tycker det är en väldigt märklig sak att säga att "jag tillåter inte min man att...".
Anonym (irriterad fru) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 20:43

#86

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Anna) skrev 2011-10-03 20:35:49 följande:

Alla gör det som passar dem.

I vår famillj går ingen och sover, duschar eller något annat oviktigt - när det ska packas upp 8 matkassar och lagas mat, då hjälps vi åt.

Det handlar inte om milimeterrättvisa, det handlar om sunt förnuft, vi är BÅDA vuxna och har lika ansvar över vår familj.

Min man klarar av att vänta 20 minuter på att få en dusch

De få gånger vi är hemma samtidigt (när inte en av oss arbetar) så är det självklart att vi hjälps åt, med allt.

Jag tänker lite på min egen uppväxt.. Jag hade tyckt att det var konstigt och orättvist om mamma packade upp alla mat, såg efter oss, OCH lagade middagen, medans pappa gick och tog en dusch Men, det har aldrig hänt - De prioriterade viktigaste sakerna först.

Lite så resonerar jag också. "Vi hjälps åt tills vi är klara" på kvällen. Problemet är att jag far runt som en banshee och gör allt medan min man står och mediterar över en puttrande köttfärssås så även om vi lägger samma tid på hushållsarbete så är det jag som drar det tunga lasset.

Jag försöker också att hålla undan här hemma (plocka, plocka, plocka, PLOCKA, någon som känner igen sig?) för att slippa hamna i lägen där högarna är helt övermäktiga och vi bor i total röra. Det är ju inte som att tvättbergen försvinner om man struntar i dem utan de ligger kvar och växer. Därför brukar jag köra en maskin per dag ungefär för att ha kontroll på läget. Lägger i, plockar ur, hänger och viker lite mellan jag gör andra saker.
Det där fattar inte min man alls, utan han ignorerar den biten tills vi får gå nakna och då blir han jätteförvånad.
Anonym (Anna)

Äldre 3 Oct 20:47

#87

Citera Visa endast Anmäl

Lindreas skrev 2011-10-03 20:41:01 följande:
Ja, och de allra flesta familjer fungerar ju så, man gör det gemensamma först. Men jag tycker det är en väldigt märklig sak att säga att "jag tillåter inte min man att...".
ja alla är olika, men hade jag en man som inte kan prioritera rätt, så skulle jag berätta det för honom

Jag har varit sjuk i snart ett år, ångest/depression/utmattad, eftersom jag gjorde ALLT, eftersom jag inte sa ifrån, eftersom min kropp och hjärna inte orkade att ha ALLT ansvar, all kontroll, så sa kroppen ifrån -tvärstopp

Nu vet både jag och min man hur viktigt det är att vi hjälps åt. Att vi prioriterar rätt.
Då är INTE duscha något man gör när familjen är vrålhungrig och matkassarna väntar på att bli uppackade, maten måste lagas...
Anonym (Anna)

Äldre 3 Oct 20:51

#88

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (irriterad fru) skrev 2011-10-03 20:43:43 följande:
Lite så resonerar jag också. "Vi hjälps åt tills vi är klara" på kvällen. Problemet är att jag far runt som en banshee och gör allt medan min man står och mediterar över en puttrande köttfärssås så även om vi lägger samma tid på hushållsarbete så är det jag som drar det tunga lasset.

Jag försöker också att hålla undan här hemma (plocka, plocka, plocka, PLOCKA, någon som känner igen sig?) för att slippa hamna i lägen där högarna är helt övermäktiga och vi bor i total röra. Det är ju inte som att tvättbergen försvinner om man struntar i dem utan de ligger kvar och växer. Därför brukar jag köra en maskin per dag ungefär för att ha kontroll på läget. Lägger i, plockar ur, hänger och viker lite mellan jag gör andra saker.
Det där fattar inte min man alls, utan han ignorerar den biten tills vi får gå nakna och då blir han jätteförvånad.
japp, känner igen
MEN nu har jag både hemma och på jobbet börjat delegera och säga ifrån.

Alldeles nyss sa jag, "när du ändå går ner i källaren så kan du hänga tvätten"
Förut sa jag "nu måste leksakerna plockas upp"

Han blir bättre och bättre, han försöker (med tanke på hur jag mår) men jag måste ibland påminna
Pigeon

Äldre 3 Oct 20:55

#89

Citera Visa endast Anmäl

Detta är väldigt intressant. Verkar ju vara en del som känner igen sina män i din beskrivning (jag också litegrann). Men vad kan det bero på?

I dessa tider ska ju allt handla om miljö och uppfostran menar jag... är det så att män uppfostras att bara kunna göra en sak i taget? Eller kan det vara så att våra hjärnor faktiskt ser olika ut?

Som biolog vet jag ju vad jag tror, men vad tror ni?

Om det är så att många män och kvinnor är olika på den punkten, är det i så fall inte rimligt att var och en får rätt att arbeta enligt sina förutsättningar... att man får låta det ta längre tid när mannen gör något (fast jag tycker inte han borde duschat, ni kunde hellre hjälpts åt med maten först).

Smartavardagstips.se - Husmorstips och smarta knep i salig blandning!
Lindreas

Äldre 3 Oct 20:56

#90

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Anna) skrev 2011-10-03 20:47:02 följande:
ja alla är olika, men hade jag en man som inte kan prioritera rätt, så skulle jag berätta det för honom

Jag har varit sjuk i snart ett år, ångest/depression/utmattad, eftersom jag gjorde ALLT, eftersom jag inte sa ifrån, eftersom min kropp och hjärna inte orkade att ha ALLT ansvar, all kontroll, så sa kroppen ifrån -tvärstopp

Nu vet både jag och min man hur viktigt det är att vi hjälps åt. Att vi prioriterar rätt.
Då är INTE duscha något man gör när familjen är vrålhungrig och matkassarna väntar på att bli uppackade, maten måste lagas...
Ja, tro mig, vi har pratat många gånger om det här med städning här hemma. Jag vill gärna ha stöket på en "lagom" nivå hela tiden, det behöver inte vara kliniskt rent, men att badrummet är rent och det inte ligger massor med saker framme känns som en bra nivå, då kan det komma oväntade gäster utan att jag får panik. Maken bryr sig dock inte om att "vardagsstäda" men vill i stället ha maniskt rent om det ska komma gäster. Jag kan inte laga mat om det är disk i köket, så mannen tycker säkert att jag prioriterar konstigt när jag börjar diska när jag kommer hem, men alla har sina egenheter och det är bara att tugga i sig, om man ska vara lycklig.

Jag förstår att du gick in i väggen, och visst har du också fått jobba med dina prioriteringar? Vissa saker får man släppa på när man blir dålig, personligen har jag fått lära mig att det är okej att maken viker mina tröjor på fel sätt.