"Faaaan jag tror jag börjar få känslor för dig och jag känner dig inte ens en gång, hur ska vi gå vidare med detta? Jag vill ha klara besked, inga om ifall att, jag vill veta antingen eller... sluta hålla mig på sträckbänken..."
Usch, vi pratar o pratar, jag har försökt släppa o glömma, men då hör du av dig igen.
Jag vill inte ha det såhär, jag vill vidare, inte stå o stampa såhär. Antingen bör vi utveckla det som är eller helt enkelt lägga ner, men jag e för svag för att klara det ensam. Du måste göra det eller vi tillsammans, jag ensam klarar inte bryta. Dumma människa o lyckas bryta mina murar.
Jag vet fortfarande varken ut eller in?? Varje gång jag tar upp diskussionen så sägs det samma saker och inget händer. Blääää för det. Jag vill ha raka och klara besked.....känna mig säker och inte osäker. Ska jag gå vidare eller stanna kvar och traggla??
Bläääää jag tror jag har fallit för dig.
Faan också att tappa kontrollen sådär.
Sen får jag inga riktiga svar, bara en massa om och kring.
Avsluta eller inte avsluta, det är frågan.
Inte ett ljud från dig, bara för jag backar av, men du började svara mina mess kort, då är det väl ingen ide och fortsätta för min del.
Jag tror du leker med mig...
Fy för den lede...
Tänk om jag kunde komma till ett beslut, tänk om jag kunde få klara besked från dig. Inte alla dessa kanske, om, ifall.
Undra om inte han fastnat i min hjärna??
What to do? What to do?
Så var det dags igen, varför kan du inte bara kompromissa lite, nädå du vill ha allt eller inget. Får hoppas du hör av dig igen, då jag inte vill va utan dig 
Jag vill ju inte krypa till korset, för jag är beroende av dig. Du trängde in i mig o nu har jag svårt att hävda mig.
Faan oxå, tänk om jag hade hållt mina murar uppe, hade nog underlätat för mig.
