Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Jag är nog lite smygförälskad. Du behöver bli lite tydligare. Situationen skulle bli pinsam om jag tolkat dig fel. Du är väldigt bra att spela oberörd.
Jag är nog lite smygförälskad. Du behöver bli lite tydligare. Situationen skulle bli pinsam om jag tolkat dig fel. Du är väldigt bra att spela oberörd.
Sitter med exakt dessa tankar ... Hur ska jag kunna visa vad jag känner utan att säga det rakt ut? Kan man ens vara tydlig utan att uttala orden?
Hur hade du själv gjort eller velat att någon annan visade utan att säga det?
Poängen är att jag vet att hon är intresserad och jag kan inte i denna sitsen tala om att det är besvarat. Vitsen är ju då i mina tankar att jag vill att hon ändå ska kunna förstå att det kan finnas ett intresse från min sida utan att det uttalas så att jag inom en snar framtid kan uttala vad jag känner för henne. Ja, komplicerat ...
Oj oj, det beror helt på från fall till fall kan jag tycka. I en situation som tillåter det tycker jag nog att det är mer moraliskt rätt att vara ärlig och säga som det är till personen!
Jo, jag är i rörelse bort från något långvarigt och det tar tid ... Men det är inte där skon klämmer i den här situationen! Den jag lämnar är också medveten om mina känslor och vi är nära vänner och där finns inga sorger sas. Därför hade det inte varit moraliskt fel av den anledningen. Men helt klart av andra anledningar ...
Jag kommer inte vidare när du ständigt finns i mina tankar. En ångest som sliter å tär. Känner du det jag känner? Är detta på riktigt? Hur kommer jag vidare?
Här kommer ett kort och koncist svar: gör något eller släpp det. Kan kanske inte bli värre än det du känner nu?
Ja, det där som sliter och tär känns igen. När tankarna på personen går som en låt på repeat i huvudet ...
Ta reda på om det är på riktigt för är det på riktigt är det värt allt! En kärlek på riktigt är sällsynt, missa inte den!
Det är besvarat, är väl det som känns mindre bra. Är en situation där det inte går att komma framåt som för så många andra här.
Ja, hur frustrerande som helst just nu. Hur är det för dig, är det ett roligt pirr eller mer som för mig?
Relaterar ... Vad är det som är så svårt?
Ja, förstår. Visar hen något som du kan tolka? Kan du inte hinta lite diskret eller visa hen på något sätt? Se till att komma i situationer där ni blir själv? Råka gå för nära ... Visa intresse helt enkelt? Eller situationen hindrar det helt?
Tack, det känns bättre idag. Ja precis, den andra personen är upptagen. Hur är det för dig, är det på samma sätt?
Varför tar du inte det steget? Vad finns det för hinder? Och om steget inte kan tas så är det väl ändå bättre att visa sitt intresse och underhålla det som finns och känns än att bara kasta bort det. Tänk om det faktiskt är på riktigt ...
Antar att du inte vill förklara mer?
Vad är det värsta som skulle kunna hända om du är tydlig med vad du känner? Blir det jobbigt om det är obesvarat eller även om hen känner samma sak?
Och hur går det att avgöra att en känsla enbart är en känsla (vilket i sig är ett cirkulärt argument)? Det innebär att du fastslagit att sanningen om känslan som fenomen är att den är ovidkommande, saknar substans eller är meningslös.
Jag skulle vilja se det som att en känsla är något som säger eller bekräftar någonting. Däremot kanske det inte går att påstå att känslan säger det som vi tror att den säger oss. Men kanske kan vi likna känslan vid en ledtråd, som ett uttryck för ett behov, en riktning eller något som vi inte kan sätta fingret på men som ändå kan säga oss något.
Ja. Jag skulle tänka mig vad syftet med allt är, är det att leva i trygghet lagom lycklig(?) eller är det att nå de högsta höjderna? Hur skulle du tänka på din ålders höst när du tänker tillbaka..skulle du alltid undra vad som kunde ha blivit med det som känns rätt men som du aldrig gjorde eller skulle du vara tryggt förvissad om att det inte var för dig?
Som någon skrev så berättar känslan något för dig. Det kan vara dumt ibland att slå dövörat till och ignorera känslor eftersom de är baserade på något. Jag hade undersökt orsaken mer helt klart för allas skull.
Ja precis, det där vardagslivet kanske är det bästa egentligen, hur ska man veta? Och när är det dags att nöja sig...och vad får det kosta att jaga det som man vet skulle vara bättre.
Många frågor blir det :) Eftersom det är få som vill och lyckas få till något slags öppet förhållande så kanske du får nöja dig med det säkra alternativet, så länge du känner att det är bra nog.
Äh, det är kul om man kan hjälpa till med andras problem...är så enormt mycket enklare än att se klart på sina egna ;)