Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hej.

Jag vet att vi inte har haft kontakt på flera år, eftersom den är bruten.

Men jag grämer mig väldigt ofta över det faktum att jag inte kan veta hur du mår och att jag inte kan vara där för dig om du blir sjuk eller drabbas av svårigheter. Jag våndas faktiskt över detta, och jag hade bara velat höra från dig att allt är okej, att du mår bra och att du tar hand om dig själv. Egentligen hade jag velat ha en uppdatering i kvartalet, så att jag har koll på att du mår bra, eftersom det är frustrerande att inte veta.

Och jag hade velat säga till dig, att även om du inte anser dig behöva mig i ditt liv, att du kan känna att om det är något du behöver så kan du höra av dig till mig så ska jag göra mitt bästa för att finnas där för dig!

En bön.

Om lusten. Om förälskelsen. 

Dylikt 

Begäret och smärtan. 

Dylikt

Den galna människan. 

Ge mig inget av detta, då det inte är 
något jag kan förstå. 

Ge mig istället tid och ro för att kunna ge något till världen.
Tillåt mig engageras i något som kan växa, i något som
faktiskt kan bli något av värde. 

Till kollega:

Jag känner mig sårbar och inadekvat runt dig. Som att du dissar mig konstant. Och någonstans, långt inne, har jag tyvärr velat motsatsen. Jag har velat bli omtyckt av dig. För jag attraheras av dig. Din från och till arroganta attityd har nu istället resulterat i att jag känner mig förbannad. Jag går numer runt och är arg på dig, så att det kokar. Och ilskan i sig bottnar nog i någon slags sorgsenhet i att bli avvisad, men också i att jag förväntar mig hyfs från en arbetskollega.

Hur infantilt är inte detta ovanstående. Att du kan få mig att känna så mycket. Fan!!

Eller hur... så jävla svårt att veta.

Tror dock inte att det är vanligt att någon leker med en, men desto vanligare att man kan misstolka någons signaler. Väldigt svårt det där!

Jag är superförvirrad..

Jag känner mig oerhört sårbar med dig.

Jag öppnar upp mig och råkar avslöja dumma saker om mig själv. Blir för ärlig. Önskar att jag inte var så socialt awkward. Om jag bara kunde bete mig normalt och inte klanta mig så mycket. Hur lyckas jag egentligen?

Okej. Det låter mycket jobbigt för dig!