Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Det finns så mycket vackert här I världen.

Men dina hasselnötsbruna ögon får mig att tappa andan. Din personlighet och allt vi har gemensamt allt jag inte vågar fråga om attraherar och fascinerar mig

När du går förbi där vi står och du hälsar på mig och ser mig, möter min blick håller kvar den lite extra länge. Då blir jag helt knäsvag.

Men jag kan inte såra henne även om jag aldrig känt för henne som jag gör för dig.

Hon är inte stark som du och jag kan inte får inte.

Snälla se inte mig, le inte mot mig. Ignorera mina blickar och döda mitt hopp. Även om det är det ända som gör mig lycklig just nu. Du är stark

Jag är svag. Måste sluta

Det är inte ditt fel bara jag och mina tankar som är som de är.

Inget fint med mig alls, men tack iaf.

Från första gången jag träffade henne, kändes som min själ lämnade mig och försvann med hennes hon lämnade mig halv den dagen för snart 2 år sedan.

Jag hoppas verkligen inte det, räcker med att jag mår så här. Och sannolikheten är nog inte så stor heller. Jag menar, själv har jag aldrig känt så för någon annan, och att hon skulle uppleva eller känna samma för mig, den risken är väldigt liten.

Men hon ser mig och hon förstår nog delvis. Och ibland säger blickar mer än ord. Och jag kan inte säga mer än så.

När du är borta är jag tom.

När din lampa är släckt och inget ljus lyser genom dörrspringan, känns det som att ännu en dag är bortkastad.

Varje dag varje minut söker sig min tanke till dig. Kan du känna mig?

Ibland undrar jag ifall om jag tog ett steg mot dig, skulle du backa eller ta ett steg mot mig?

Om jag sträckte ur en hand skulle du ta den eller låta mig gå?

Jag vill veta men är samtidigt så rädd för svaret.

Detta är anledningen att jag behandlar dig som jag gör och jag tror att du förstår varför, att jag bara vill skydda dig, och mig själv. För allt är så skört och...

Är det så här det ska vara?

:(

När man känner så mycket för någon att man inte kan vara i den personens närhet, samtidigt känns det ändå såå bra när jag vet att hon är i närheten när hon finns där i periferin. Men nu lämnar hon bara ett tomrum kvar och drar.

Jag kommer att sakna dig fina du!

Hur är det? Han måste ha gjort bort sig ordentligt.

Den vackraste kärleken är nog den som inte når längre än förälskelsen.

Hon med de vackra ögonen är kvar i mina tankar, men inte i min närhet sen någon månad tillbaka. Och kanske lika bra för den blicken får en att vilja lämna allt flytta och byta namn för hennes skull. Men jag hoppas att hon är lycklig.

Svårt att gå genom livet utan att såra någon. Och skulle jag vid någon punkt i livet lämna den som skulle bli sårad av det så tror jag att det måste vara av rätt anledning för mig. Jag kan tänka mig, att bryta med någon för att börja något nytt med en annan person kan få till följd att man skyller stora delar av lidandet som den processen orsakar på det nya förhållandet. Och det är nog inte en risk värd att ta. Men vad vet jag.

Känns som att enklast vore att vara själv ett tag, men hur säger man det till den som inte vill samma sak. I slutändan vill man ju inte bära skuld till någons lidande.

Tänker på dig ofta. Om du undrar, varför jag föll för dig. Och varför jag inte kan glömma dig.

Känslan jag har, är den samma som att se ut över ett öppet hav. Känna vinden och solen och tidvattnet drar.

Så stort och så blå, så naiv är den känslan jag har.

Kanske ses vi igen.

Jag lyssnar på alla låtar du lägger ut på ditt spotifykonto. Och jag tolkar dem som att de är till mig. Så skönt att fly från verkligheten och in i en fantasivärld där det bara är du och jag. 
Vet att jag bara drömmer.

Vill du bara ha sex med mig får du fan berätta det, hur när var.

Det gick fort och det var intensivt, lite sömn mycket tankar som snurrar i huvudet. 

Igår var din födelsedag. Men varje dag är din dag i mitt liv.
Du vet inte om det, men jag är fortfarande kär i dig  ingen kan ta din plats i mitt hjärta, och du kommer aldrig att få veta.