Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag förstår inte varför du inte bara kunde vara ärlig och säga att du inte vill ses och höras mer när jag faktiskt frågade om du dumpat mig? Eller bara sket i att svara helt? Jag skulle fattat vinken och aldrig hört av mig igen. Vad var liksom meningen med att dra ut på det så här? För jag kan inte annat än anta att jag inte var vad du hade förväntat dig, eller att du träffat någon bättre. Dumpad och gravid, fuck my life -.- Jag hoppas verkligen att de känslor jag mot min vilja höll på att utveckla för dig, dör i samband med aborten.

Okej... Det var trevligt att nästan lära känna dig...

Du kan inte säga att du är kär i mig, kalla mig "din tjej", göra upp long-term planer med mig och sen ändå hänga på dejtingsajter varenda dag och uppge dig som singel på denna! Har du valt mig så får du fa-an visa det också!!!

Ju mer du försöker klänga dig fast, desto längre bort stöter du mig. Jag kämpar för att hålla huvudet över ytan och den lilla energi jag har måste gå till att ta hand om mina barn. Jag har inte orken till att ge dig uppmärksamhet hela tiden! Måste man höras varenda jävla dag för att du inte ska tro att du blivit dumpad eller?! Jag orkar inte bry mig om dig just nu, orkar för fan knappt bry mig om min egen intimhygien! Att du då ska hålla på och pocka om uppmärksamhet hela tiden börjar göra mig förbannad! Snart är du tamefan dumpad om du inte ger mig space och låter mig andas!!!

Vissa människor skulle man bara vilja rada upp och utdela en kollektiv jävla bitch slap till -_-

Jag har inga känslor kvar för dig och jag vill absolut inte ha dig tillbaka, men igår när vi pratade om din nya flickvän och du var så mån om att aldrig göra henne ledsen för nånting, det sved. För trots att jag gav dig 13 år av mitt liv, fyra barn och i princip utplånade mig själv för dig, så lyckades jag aldrig förtjäna din respekt eller omtanke. Allt det som du ger bort till henne frivilligt och helt gratis. Hur värdelös och misslyckad som människa är inte jag då?

I never thought that I would be one of those people catching feelings, for someone I've never met. Because I always thought of them as naive and unrealistically romantic. But here I am, perhaps not in love, but definitely harboring strong feelings, for a stranger. The way we "met" was so random, but here we are. We chat everyday and voice chat almost every night, until I fall asleep. Sending each other short audios and long rambles about literally anything, almost everyday, and you being this amazing person, it's really hard to maintain an emotional distance. I'd date the shit out of you, if I could!

But, there's an entire ocean between us and the world being what it is right now, we're even further apart, than we would've been only a year ago. And the thought of never getting to meet you upsets me. But, there are never any guarantees. "Short distance relationships" can be equally as hard to maintain, albeit that it doesn't put as much strain on it. Still, I'm willing to push through my sadness, for the off chance that one day - maybe when the majority of the general public has been vaccinated - we might meet. Because you truly are my dream come true.