Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Våga prova! Jag hade blivit glad om någon sa att dom tänkte på mig så.

Nyårsdagen, ensam, bakfull, sårbar.

Regnet som smattrar mot fönstret. Tiden går sakta.

Önskar du var här och ville ligga med mig i min säng. Få känna dig. Få ta på dig. Få se dig. Få känna din värme. Få förlora mig i din famn.

Fattas bara att jag aldrig ska få uppleva det igen.

Finns ingen annan famn jag vill vara i och det är lönlöst och görsöka finna det.

Så besviken på att du inte är ett uns nyfiken på mig. Missuppfattade jag allt så katastrofalt? Har aldrig upplevt det vi upplevde tillsammans med någon annan, har aldrig känt mig så nyfiken på någon. Det kändes som det faktiskt fanns något mer och att du är rädd.
Nåja, håller mig på min kant och kanske en dag så hör du av dig. Man kan ju drömma om det iallafall.

Jag kan inte vara så mycket tydligare än jag varit. Om du är intresserad så får du ta dig samman och faktiskt börja visa det. Jag har varit den som initierat vår senaste konversation och möte, nu är det din tur.

Det är upp till bevis nu!

Undrar varför du inte var nyfiken på mig. Undrar hur snabbt du glömde mig. Jag tänker på dig fortfarande varje dag, sorgligt va?

Jag vet inte hur jag ska göra nu.
Jag vill träffas mera. Jag vill våga bli förälskad i dig. Men allt jag säger tycks komma ut fel, så jag övar mig på tystnad. 
Jag tänker på allt jag längtar efter och hur din famn kändes. Jag vill ligga där i den igen, men jag klarar inte det om du dejtar andra. Detta är för intimt för mig och jag blir rädd att du ska såra mig.

Skolka från jobbet och dricka vin i sängen och ha sex hela dagen? Så trött på att vara vuxen, jag behöver få rymma vardagen och förlora mig i din famn länge.

Flera månader senare så känner jag mig forfarande rätt ledsen på ditt låga intresse och dåliga kommunikation. Varför fortsatte du träffa mig om du inte var intresserad och nyfiken på mig? Så himla onödigt då det bara skadade min självkänsla ännu mer.

Blir arg och besviken på mig själv för jag är svag som fantiserar om sex med dig, du var ju uppenbarligen inte speciellt tänd på mig. Orkar inte dejta igen.

Finns många velande män. Har man försökt några gånger innan men mannen har backat så slutar man tillslut försöka. Att inleda något med någon som tydligt visar otrygg anknytning är bara korkat. Jag har en bekant som hör av sig ofta och flörtar och vill ses (han verkar jättefin), men de gånger jag gett honom en chans för dejt så backar han bara och har en massa ursäkter. Som jag ser det så jagar han bekräftelse och när jag släpper efter så blir han rädd för vad det skulle kunna leda till och drar sig tillbaka. Han har hållit på så här i flera år. Tillslut tröttnar man. Vill han ses så får han steppa upp, men det tåget har nog gått tyvärr.

finns inga rätt och fel, men är man intresserad så får man samla mod visa det (annars var man nog helt enkelt inte tillräckligt intresserad). 

Fortfarande ledsen över ditt låga intresse och arg över att du inte tyckte jag var värd ens ett hej då.
Ändå så hoppas jag att du ska höra av dig, måste ju vara  något fel på mig.

Så trött och ledsen i själen över saker jag inte kan påverka. Hade verkligen behövt bli omhändertagen av dig en stund, få vila i din famn. 

Men det känns helt sjukt att jag ens drömmer om det då du inte hade samma längtan efter mig. Försökte radera dig, men ändå poppar du tillbaka upp lite då och då, fattar faktiskt inte varför. Vill du något så får du säga förlåt.

Jag vet jag sagt att jag inte vill ha kontakt, men...

har du barnen eller kan jag komma över? jag behöver kramas. Saknar och ha sex med dig.

men fan, jag är ju arg på dig, du visade inte intresse för mig, du visade inte ens att du var attraherad av mig, så varför känner jag så här flera månader senare? 

Men jag ska inte. Vill du ha kontakt så får du be om ursäkt och visa en vilja till att kommunicera. 

Ett halvår har gått och jag är fortfarande irriterad över att fragment av dig dröjer sig kvar i mitt sinne. Jag vill inte tänka på det, men jag saknar närhet så otroligt mycket och det är då du dyker upp igen och igen.

Du är verkligen inte värd dom tankarna och jag blir besviken på mig själv som inte kan mota bort dom.

Om det finns en chans att personen känner samma för dig så borde du skicka det.

Det är aldrig för sent att faktiskt ändra sig och börja visa vad du känner. En meddelande som detta kan iallafall ge klarhet för den andra och förståelse att fortsätta försöka.

Så besviken på hur du inte gav någon som helst bekräftelse och hur oförstående du var över att jag var ledsen och besviken. Du bemödade dig inte ens göra rätt för dig om middagen eller önska mig lycka till. 

Skulle ha låtit detta vara helt och hållet från början, nu känner jag mig bara ännu mera värdelös.