Ta i mig. Krama mig ömt som om du aldrig ville släppa mig. Bli sprallig med mig. Gör mig glad. Känn dig trygg med mig. Tyck om mig. Låt oss bara vara. Du vet att jag vill. Vill du? Vågar du? Chansen är din. Ta den!

Till henne.

Just nu vet jag inte längre vad jag känner för dig. Det du gör känns som löjliga små lekar. Du vill äta kakan och samtidigt ha den kvar. Du säger fina saker till mig för att sen inte stå för vad du säger. Det känns som.om du egentligen inte bryr dig, om någon annan än dig själv.

Jag är ingen som kommer att kasta mig efter dig efter att du går upp i rök, eller gör dig otillgänglig tills det passar dig att höra av dig igen. Eller att du kanske till och med ljuger för mig. Jag vill bara ha pålitliga människor i mitt liv. Relation där en ger och tar på ett jämlikt sätt. Du svek mig för några år sedan och det vet du om. Du lovade saker för att sen skita i mig helt. Jag blev plötsligt ingen för dig.. Trots att jag var den som alltid fanns vid din sida svek du mig. Någon , eller kanske till och mer flera andra var plötsligt mer intressanta. Därför vill jag att du ska veta att jag inte tänker ge dig fler chanser. Att det som finns nu, för trots allt finns det något fint mellan oss, vi har roligt ihop, får du sätta större värde på mig.

Jag hade hoppats på att du med åren insett att det inte är fair att vara opålitlig mot andra människor. Relationer kommer inte att fungera då. Jag hoppas att du tänker på det. För den enda som kan förändra sig själv är du.

Om du håller på som du gör kommer du snart att inse att du förlorar mig. Vissa kanske gillar att hålla på och jaga någon, för att denne gör sig otillgänglig För att sen dyka upp igen och lådsas som inget. Men för mig är det beteendet ojämlikt och oattraktivt. Att förlora dig i mitt liv skulle smärta mig ska du veta. Jag tycker om dig. Men jag tycker inte om att bli behandlad på ett sätt jag inte förtjänar. Igen.

Tack ja vi är absolut värda bättre än vara någons "smulor" som ska passa dom, på deras villkor. Tänk passionsblomman, att kärlek och även vänskap ska gå åt båda håll. Var ingens smulor. Du kan hitta någon bättre än din kille. Någon som inte behandlar dig som skräp utan kan älska dig på riktigt. Jag tror inte att varken hon jag skriver om, eller din kille, kanske riktigt kan det. Jag är bara hennes bekräftelse. Någon hon kan ha som "hobby" precis som du skriver. Är trött på det och på henne nu. Om hon inte vaknar upp och behandlar mig bättre än nu, så kommer hon att förlora mig. Men det kanske hon inte ens fattar själv, eller ens bryr sig om egentligen.

Hoppas du, passionsblomman, ska komma till klarhet om din kille. Var rädd om dig och lycka till glöm inte ditt värde. Att du är värd bättre. Liksom jag.

Det är bra att en kan inse sina fel och brister. Hur kom du fram till att du har svikit den personen? Varför trodde du att du gjorde rätt men sen insåg att du gjorde fel? Finns det något du kan göra åt din saknad? Tråkigt med svek och särskilt den som drabbas. Ha det så bra och tack för att du svarade

Hej igen Passionsböomman! Tack för svar. Jag lider med dig samtidigt som jag blir förbannad på din kille och även på henne jag skriver om.

.Du skriver bland annat: "Han har hela tiden försökt få mig att tro att de e så mycket fel på mig, att de e därför han beter sig som han gör. De kan vara jättebra mellan oss men helt plötsligt blir man dumpad för minsta grej. O han behandlar mig som luft, som att man inte existerar" precis så gör en som är skicklig på att manipulera. Projicerar allt på dig eller på flera.

Har du funderat över om din kille kan ha narcissistiska drag? Eller rent av kanske lider av emotionell instabil personlighetsstörning? Signum för dessa är skrämmande nog just att egentligen bryr dom sig bara om sig själva. Vill vara i centrum för allas uppmärksamhet och få bekräftelse. Likt en "hobby". Vid minsta ifrågasättande av deras agerande kan dom bli arga och kanske aggressiva, och så läggs all skuld på en själv och gör att en börjar tvivla och ens självkänsla körs kanske i botten. Dom vet vad dom gör som skickliga manipulatörer.

Passionsblomman, låt dig inte bli manipulerad och utnyttjad mer. Aldrig mer. Stå upp för dig själv nu. Det gör du redan nu ser jag, men gör det än mer. Försök att avsluta relationen med din kille. För inte vill du leva I den här röran och i hans manipulerade värld? Förstår det är svårt. Jag om någon vet ju. Men vi är båda värda bättre än smulor. Verkligen!

Om en kommer till mig och henne så skriver hon att hon saknar mig men sen blir jag luft för henne plötsligt. Väldigt obehagligt. I min värld skulle jag göra allt för att vara med den personen en säger att en saknar? Men hon vill väl bli jagad. Orkar inte med sånt mer. Det är ingen kärlek eller jämlik relation. Överhuvudtaget.

Om du kommer dit imorgon kväll, dit vi ibland går, hoppas jag på att vi ska prata lite allvar också vill få en sista klarhet i vad du vill med mig. Vill att du ser mig i ögonen och säger om du känner något för mig. Tyvärr tror jag att du leker med mig igen för att få bekräftelse.

Jag kan komma att lämna dig imorgon. Då ses vi aldrig mer. Jag är värd mer än att bli utnyttjad av dig. Är för gammal för lekar och någon som plötsligt går upp I rök och slutar höra av sig, för att sen höra av sig igen som inget hänt. Är för gammal för att inte se igenom lögner.

En sista chans har du nu. Utan att du vet om det själv. Om jag bestämmer mig för att lämna dig/oss så ska du veta att jag kommer att sakna dig/oss och att det till och med kommer att göra ont i mig. Men jag måste lyssna på mig själv nu.

Denna gång.

varför berättar du inte det den du saknar och tänker på? Vad skulle hända om du öppnade dig till personen och sa allt det du skrev här? Är du eller personen upptagen? Du skriver "eftersom det inte kan bli så" varför kan det inte bli så som du tänker och vill? Jag blir så ledsen när jag läser hur många skriver fint och som jag önskar att den det gällde kunde få. Så synd att en går miste om nåt fint.

Till henne:

Försrod iplötsligt går att jag fått allt om bakfoten. Missförstått att du skulle vara intresserad eller på något sätt attraherad av mig. Innan jul öppnade du dig och var förtrolig, för att nu inte ens komma ihåg att du berättat för mig. Känd och känner mig så ledsen och obetydlig. En i mängden.

Någon som man gärna berättar saker i förtroende för, eller säger att jag är modig, för att sen lådsas som inget, och inte vilja vara min vän ens. Jag önskar ingen annan att få uppleva det. För det gör ont. Förbannat ont. Men nu är det som det är.

Vi kommer nog inte ses mer ändå nu. Jag kommer nog att ta det beslutet. För i längden hade det gjort ont att bara titta på dig, alla dina drag, ditt vackra osminkade naturliga ansikte, möta dina leendev ögon, inte kunna ta på dig, eller hålla dig tätt intill mig. Så j-la ledsen för allt. Legat sömnlös och gråtit inatt. Löjligt egentligen, jag vet, då du förmodligen inte har en aning om att jag tänker på dig och att jag gärna hade velat lära känna dig mer. Att jag tycker om ditt sällskap och att du gör mig lugn.

Du är väldigt fin och jag önskar dig verkligen allt gott i livet.