Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hej..

Det är bara jag.. Minns du mig? Jag har aldrig kunnat glömma dig, aldrig någonsin. Det har gått många år och runnit många vatten under broarna men jag känner ff doften av dina kinder nästan lika tydligt nu som då..

Jag har ångrat många val i livet även om jag har det bra nu.. Men jag kan inte sluta tänka på dig, på oss.. Jag ångrar att jag inte var mer rädd om dig, rädd om oss.... jag kan bara konstatera att jag var omogen..

Jag hade inte vett nog att uppskatta dig. Minns du att jag skrev en låt om oss..? Jag var 16 och du va 17.. Nu är vi över 50 och du kommer aldrig att få veta vad jag känner och vad jag känt i alla år..

Vi gick båda vidare efter att det tog slut och så får det väl vara men jag kommer aldrig, aldrig att glömma dig.... önskar dig all lycka... xxx

Jag är tacksam för att vi sitter här, att vi är där vi är.

Lika självklart som det är för mig, lika icke självklart är det.

Att älska dig är det mest självklara för mig. Det finns inte något icke självklart med det. Och någonstans i det ligger det enkla. Jag kommer att älska dig oavsett relation vi har. Att landa i den tanken gör också att jag klarar av att möta dig. Du är helt ovärderlig för mig. Och jag har berättat det för dig, att du är det. Jag vet inte ifall du klarade av att ta in det, att på riktigt ta det till dig. Samtidigt tänker jag att det är därför du står orubbligt kvar. Aldrig någonsin har jag haft en så komplicerad och samtidigt så självklar och enkel relation till någon människa. En paradox utöver det vanliga.

Du behöver bara se på mig, möta min blick och visa att du vill... Du vet likaväl som jag att vi balanserar på gränsen. Ett steg och det kommer gå åt helvete!

Så lätt det var att ta bort dig ur mitt liv.

När jag förstod att du inte ville lika mycket som jag men ändå inte släppa mig fri så blev dina handlingar så tydliga... så småaktiga!

Naturligtvis känner jag sorg, det hade kunnat bli så bra! men nu förstår jag att det inte var så...

Hej då!

Hej, vet inte vad jag tänkte skulle hända... jag vet inte varför jag trodde att vi skulle lämnas med en kyss. Men du bara såg på när jag gick.

Hade det gjort skillnad om du vetat det jag vet? Saker är inte vad dom var förr. Vart står du nu?

Ångrar min kyla och fasad. Jag skyddade mig själv. Och fortsätter att göra det. Jag slits mellan att vilja visa och att spela oberörd och stark. Men jag vill ha och behöver mer, tills dess är muren kvar. Om du vetat, hade det gjort skillnad?

Jag är redo för nästa steg men vet inte om du är det.

Behöver ett tecken!

Jag fattade aldrig då att jag kände något för dig. Trodde aldrig jag skulle vara den som gjorde det. Hade väl så fullt upp med all kaos i mitt liv. Och bara sådär valde jag att försvinna. Kanske inbillar jag mig, kanske gjorde du bara ditt jobb, men kunde svurit att jag ibland kände något där, i din blick. Jag försöker släppa det och inte tänka på dig, likväl gör jag det varje dag. Jag hoppas jag kan påbörja det nya året med att lämna dig bakom mig.